Tidningsartiklar som har med sjön att göra brukar alltid dra till sig min uppmärksamhet. Av rätt förklarliga skäl med tanke på min utbildning till sjökapten. Men det är alltid roligt att försöka hänga med lite i vad som händer inom den bransch jag faktiskt utbildat mig för att arbeta inom.
Nu har det visat sig att nästan hälften av alla tjänstgörande fartygsbefälen somnar någon gång vid rodret, enligt någon europeisk studie. Forskarna säger sig vara oroade, eftersom människors säkerhet står på spel. Ja, tacka 17 för det! Klart folks säkerhet står på spel om styrman sover på bryggan!

– Vi är helt förbluffade över de höga siffrorna, säger sjökapten Margareta Lützhöft vid Chalmers i Göteborg till DN.
Det är tydligen fartygsbefäl från flera europeiska länder som deltagit i olika experiment, experiment som utförts i simulatorer och därmed under säkra förhållanden. Dessa experiment visar att 45 procent av befälen somnade på bryggan. Förklaringen sägs vara för långa arbetstider per dygn.
Jag håller med om att det är oroande, men faktiskt inte särskilt förbluffande på något som helst sätt. På många båtar har man arbetspass där du jobbar sex timmar, är ledig sex timmar och sedan jobbar sex timmar igen. Så håller man på sju dagar i veckan under hela tiden man är ombord - som vissa gånger är uppåt 2-3 månader. Under frivakterna på sex timmar ska man hinna äta, duscha, sova, kanske ringa hem eller på annat sätt hålla kontakt med familjen där hemma. I bästa fall får man 4-5 timmars sammanhängande sömn mellan passen på bryggan (eller som arbetsledare för lastning/lossning etcetera om man ligger i hamn).
Strax innan jag påbörjade min utbildning till sjökapten gjordes vad jag antar är ett liknande test i simulatorerna vid Sjöfartshögskolan i Kalmar. Erfarna sjöbefäl fick gå vakt i simulatorerna som vid en vanlig sjöresa. De gjorde sex om sex (ledig sex timmar, jobba sex) under några dygn. Redan efter några få dygn uppvisade många en trötthet som hämmade deras uppmärksamhet och arbete på samma sätt som åtskilliga promille alkohol i blodet. Vissa sluddrade, andra missade väldigt vitala saker.
Jag har själv gått sex om sex på vissa av mina praktikbåtar under utbildningen - och jag lovar er: det tar inte många dygn så är man totalt slutkörd. Att inte få sova mer än maximalt fem timmar i sträck (i absolut bästa fall) är en ofattbar säkerhetsrisk. Det behöver man varken vara läkare eller psykolog för att förstå.
Enligt gällande vilotidsregler för sjöfolk, är dessa sex-om-sex-system helt tillåtna. Reglerna säger att vilotiden inte får understiga 10 timmar per dygn och 77 timmar under varje sjudagarsperiod. Vilotiden får delas upp i max två perioder varav en period om minst 6 timmar. Tiden mellan två viloperioder får inte överstiga 14 timmar säger reglerna vidare (Lag om vilotid för sjömän). Och detta utnyttjar man på vissa båtar/rederier och kör sex-om-sex-system.
Så hoppas man nu drar öronen åt sig och inför andra regler, så man inte riskerar säkerheten på samma sätt som hittills. Alla fartygsolyckor kommer inte försvinna, men garanterat en del.

DN 1 SvD 1

Bilden lånad från Wonderful Rife

När Estonia sjönk 1994 började givetvis vilda spekulationer kring hur olyckan kunde ske och vad som orsakat den. Att bogvisiret lossnat på ett eller annat sätt råder ju inga tvivel om, men hur det kom sig att det faktiskt lossnat spekuleras det fortfarande i. Och hur det kunde få sådana katastrofala följder, varför inte fler passagerare hann evakueras och att många livbåtar sattes i vattnet trots att de många gånger inte ens var halvfulla.
Självklart är det så att det måste varit en fruktansvärd panik ombord - och under panik fungerar ingen människa rationellt. Det behöver man inte vara professor i psykologi för att förstå. Men jag och många med mig är övertygad om att det finns en annan faktor som garanterat inverkade radikalt. Jag tror varken kapten eller flertalet av däcksbefälen var nyktra! Jag har till exempel lyssnat på radiotrafiken från Estonia fån olyckstillfället - och där hörs inte kapten en enda gång, trots att det är kapten som ska sköta kommunikationen vid ett sådant tillfälle. Och med tanke på vilket festande det är på många båtar - inte minst kryssningsfartyg - så är det knappast otroligt att skepparen och vissa befäl hunnit får i sig ett antal kvällsgroggar innan man insåg vad som var på väg att ske.
Nu när Costa Concordia kantrat utanför Italien börjar direkt spekulationerna om vad som hänt - och framförallt varför. Men efter att ha läst lite på nätet idag, verkar man gjort fel på fel på fel! Fartyget tycks ha gått cirkra 300 meter från land, något som är emot allt sjömansskap om man "har gott om vatten". Inte enbart för att det ökar risken för grundstötning - tänk också vad som händer om maskin lägger av och du har vindriktning in mot land! Självklart går du grund innan maskinen är igång igen!
Kapten ska ha setts sitta i baren och festa med passagerare - något som är total oförsvarbart. Han hävdar dessutom att grundet inte var med på sjökorten, något som andra hävdar inte stämmer. Med andra ord har man inte haft korrekta sjökort ombord, vilket man är skyldig till. Förstås.
Dessutom var kapten inte den sista att lämna fartyget, vilket bara får ske om han är skadad eller liknande. Kan det har varit för att dölja att han inte var nykter som han lämnade fartyget för tidigt?
Nu gick det förstås förhållandevis bra, den stora majoriteten passagerare klarade sig - även om en del fortfarande saknas. Men det är förstås fortfarande en stor katastrof ekonomiskt, miljömässigt - för att inte tala om det trauma det måste vara för de inblandade ombord. Såväl för besättning som passagerare. Nu har jag inte varit ombord på just detta fartyg, men vet ju av erfarenhet vilka trånga utrymmen det är ombord på de flesta fartyg. Jag kan nog bara fantisera om den panik jag kan tänka mig utbryter när något sker ombord och flera tusen personer inser att fartyget måste evakueras genom just dessa trånga utrymmen.

DAGEN 1 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 GP 1, 2, 3 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6 SVT 1, 2, 3, 4, 5

Bilderna lånade från Tripod

SvD 1, 2

När jag började utbildningen till sjökapten, var budskapet att det skulle vara lätt att få jobb till sjöss. Det skulle inte vara några större problem, sa man.
Det var 2006 och nu tycks tiderna ändrats en aning. Visserligen påstår många "förstå-sig-påare" att sjöbranschen varit en av de minst drabbade av lågkonjunkturen sista åren, men ibland känns det tveksamt om jag ska tro på det.
Jag har skickat iväg intresseanmälningar till en rad rederier, liksom sökt alla jobb jag känt att jag varit behörig till som dykt upp. Men det är inga som kallat till intervju än.
Genom åren har jag insett att det finns även andra jobb - förutom styrman - jag faktiskt kan tänka mig att sök, men där jag fortfarande kommer ha nytta av min utbildning. Jobb på rederier, i hamnar och genom Sjöfartsverket till exempel. Många söker folk med sjöbefälsexamen till andra jobb inom sjönäringen, där det krävs att man har kunskaper som man får genom just den utbildningen. Så jag söker både det ena och det andra kan jag säga, inte bara jobb till sjöss.
Nu är det ju inte så att jag är i stort behov av ett jobb på grund av ekonomin, en inkomst har jag ju genom jobbet på polisen. Dessutom ett jobb jag trivs med. Men har man utbildat sig inom ett område, vill man ju gärna jobba med det också! På ett eller anant sätt åtminstone. För när jag påbörjade utbildningen, då var det bara jobb på båtar i oceantrafik som lockade - ingenting annat. Men med tidens gång, när jag börjat läsa platsannonser och så vidare, har jag börjat inse att det faktiskt finns en hel del jobb jag kan tänka mig som inte ens är ombord på ett fartyg.
Med tiden kommer jag säkerligen få ett jobb inom sjönäringen, det är jag övertygad om. Och under tiden har jag inget emot att jobba kvar där jag nu är. Jag trivs och har en lön jag känner med nöjd med utifrån det jobb jag gör... :-)

SvD 1, 2, 3

Bilden lånad från Chalmers

Igår fick jag en kommentar som jag verkligen gillar att få, nämligen en fråga kring sjön. Och ni som läst min blogg ett tag vet ju hur såld jag är på allt som har med sjön att göra, så sådant här tycker jag om!
Då kommentaren egentligen inte hade med själva inlägget att göra, väljer jag att svara på den genom ett separat inlägg istället!
Så här löd själva kommentaren:

"Jag har en fråga som inte alls rör inlägget =) Jag tänkte passa på att fråga dig som är sjökapten hur två skepp kan kollidera på det sätt som skedde utanför Danmark för någon vecka sen. Den kollision som förmodligen har orsakat oljeutsläppet vid Tjörn. Finns det inte mängder av system som skall förhindra sådana händelser? Borde det inte räcka med att det finns en vaken person på det ena skeppets brygga för att undvika en kollision?"

Jag frågar mig ibland också hur kollisioner faktiskt kan ske. Absolut kan det bli fel ibland, men är man som du skriver bara vaken och observant ska det inte riktigt kunna ske. Exakt vad som hände vid just det här tillfället i Danmark kan jag bara spekulera i.
Men för det första är de internationella reglerna otroligt tydliga vad gäller vissa delar av manövrering och navigering till sjöss. Som styrman är man skyldig att använda alla tillgängliga hjälpmedel inklusive syn och hörsel för att undvika alla typer av olyckor. Du kan altdrig hävda att du inte kan med en viss utrustning eller haft den avstängd. Man är sedan dessutom skyldig att göra allt som står i ens makt för att undvika till exempel en kollision om en närsituation skulle uppstå. Och för det andra har man avancerad utrustning ombord som kan varna om fartyg, land eller grund kommer för nära.
"Problemet" är dock att dessa larm är inställbara. Dels kan man ställa in när de ska larma, alltså hur nära till exempel ett annat fartyg ska tillåtas komma innan larmet aktiveras. Och det är upp till tjänsgörande styrman att ställa in efter eget tycke. Sedan kan larmen helt sonika inaktiveras, man kan alltså stänga av ljudet. Visserligen kan det vara ett regelbrott eftersom man då inte använder alla tillgängliga medel för att undvika olyckor, men det är som sagt ändå möjligt och faktiskt ganska väl förekommande.

Utan att ha något som helst statistiskt underlag för mitt påstående, så skulle jag nog våga säga att så länge all utrustning fungerar som den ska så är det nästan utenslutande den mänskliga faktorn som felar vid fartygsolyckor. Man har inaktiverat larm, slarvat, varit okunnig kring utrustningen eller reglerna och så vidare. Min uppfattning är att larmen inte ska gå att inaktivera, helt enkelt för att undvika olyckor. Sen får man som styrman tycka att de är hur enerverande som helst.
Anledningen att de går att inaktivera och ställa in är säkerligen att de annars skulle larma konstant när man går inomskärs i trånga farleder, där det många gånger bara är några tiotals meter mellan fartygen och/eller öarna. Just i dessa lägen skulle larmen gå konstant om man inte kunde inaktivera dem...
Men det borde egentligen räcka med en vaken styrman på ena bryggan för att en kollision ska kunna undvikas, jag ger dig helt rätt på den punkten. Och ändå sker det olyckor ibland tyvärr. En vild spekulation är förstås att man förmodligen haft vissa larm avstängda eller felinställda och att det har varit i kombination med att man inte varit tillräckligt obersvant.
Det man ändå ska komma ihåg är att ett fartyg kan ha en stoppsträcka på flera kilometer och att en gir tar åtskilliga minuter i anspråk att utföra. Dessutom kan man ha en girradie på åtskilliga hundratals meter. Det är väldigt långt ifrån hur det är att manövrera en liten fritidsbåt. Så det räcker att man har varit oobservant några få minuter för att det sedan ska vara försent att ta sig ur en situation - även om det andra fartyget kan vara ett par kilometer bort.

Bilden lånad från Queen Mary 2

Jag måste ju bara skryta lite och visa vad som kom med posten idag! Nu är jag äntligen behörig styrman och kan börja söka jobb på riktigt! Det är just detta papper jag kämpat för i fem års tid! Och nu är jag även formellt sett färdig styrman. När jag var mitt upp i allt slit med tentor och inlämningsuppgifter undrade jag emellanåt om det var värt alla sena nätter och all tentaångest - men nu får jag erkänna att det har varit värt varenda minut! :-)

---

Jag vet inte vilket som skulle vara värst att råka ut för när man är till sjöss? Brand? Förlisning? Piratangrepp? Antagligen förlisning eller brand - i alla fall om det innebar att folk omkom.
Piratangrepp har dock en trygg plats bland "top tre", det är en sak som är säker. Själv har jag aldrig seglat i just de farvatten där det är mycket piratangrepp. Adenviken och vissa andra delar kringa Afrikas kust anses ju som rejält farliga att passera för fartyg. Jag är själv väldigt tveksam till att söka jobb på fartyg som trafikerar just de farvatten där det förekommer piratangrepp, det måste jag nog säga.
Även om det självklart är så att det är många fartyg som dagligen passerar där och bara en bråkdel faktiskt råkar ut för angrepp. Men bara det faktum att risken faktiskt existerar är tillräckligt stor för mig för att jag ska låta bli att söka jobb på sådana båtar.
Senast nu i helgen angreps ett svenskt fartyg - Gotland Sofia - av pirater utanför Benin. Hela besättningen låste in sig och när Benins flotta närmade sig, flydde piraterna. Så just denna gång gick det ju ändå förhållandevis bra. Men risken finns förstås att det sker igen och igen om inget görs... Nu ska det utredas om svenska fartyg ska kunna beväpna sig när de trafikerar farliga farvatten och det är väl knappast en dag för tidigt. Normalt sett är jag emot vapen i de allra flesta former, men ibland är det kanske befogat!? Åtminstone i självförsvar...
Då inget tycks hända, då väldigt få pirater tycks ställas inför rätta måste det väl helt enkelt till något annat, tyvärr. Frågan är väl om det är något alternativ att sluta betala ut lösensummor? Det skulle givetvis med tiden åtminstone dra ner antalet piratattacker, men säkerligen med en hel del dödsoffer som följd. Man vet ju inte vilka metoder piraterna kommer att ta till om det visar sig att de får svårare att få ut de lösensummor de begär.

Källor: DN 1 GP 1 SvD 1 SVT 1 VG 1

Bilden lånad från Unga fakta

Nu har piraterna i Adelviken och runt Afrikas horn börjat ta nya metoder tydligen! I förrgår kapades det tyska fartyget Leopold utanför Oman, utanför de farvatten där de allra flesta kapningar tidigare skett. Fartyget hade beväpnade vakter ombord, men dessa hade stigit av i och med att man lämnade de farliga farvattnen. Piraterna har den gången fört bort besättningen, vilket tydligen är första gången det sker.
Men vad jag kunnat läsa mig till har piraterna hela tiden vidgat sitt område. 2005 skedde kapningarna i ett område på 165 nautiska mil från Somalias norra kust. 2008 sträckte sig området 445 sjömil från kusten - för att i år vara 1100 sjömil från kusten.
Piraterna tycks få bättre och bättre resurser, vilket kanske faller sig helt naturligt i och med att de flesta kapare förr eller senare får ut sina lösensummor. Dessa summor kan i sin tur vara på många miljoner.
Vad gällde "Leopold" finns det tydligen misstankar om att man hade vapen i lasten, det kan förstås vara en ganska "attraktiv" last för piraterna.

Det är ju ett jäkla dilemma hur man ska komma till rätta med dessa kapningar! Inte mycket tycks ju hjälpa...?!
Egentligen skulle förmodligen det mest effektiva sättet vara att sluta betala lösensummor till piraterna. Då skulle det helt enkelt bli olönsamt. Samtidigt är frågan om något rederi vågar ta det beslutet? Det skulle säkerligen innebära flera dödsoffer istället.
För min egen del kommer det sitta långt inne att söka jobb på båtar som trafikerar de här farvattnen, det är en sak som är säker! Även om inte alla fartyg som passerar där kapas, så är det inte särskilt lockande att jobba under ett sådant hot! Det skulle i så fall vara snuskigt bra betalt, då kan jag åtminstone tänka tanken att tacka ja till erbjudandet om ett sådant jobb. Men i annat fall kör jag nästan hellre Djurgårdsfärjorna än bege mig dit... :-)
Jag får väl skatta mig lycklig att min kommande praktikbåt i alla fall bara går på Europafart, det känns aningen tryggare. Även om det kan gunga nog så duktigt på Nordsjön, så får det hellre gunga än att jag blir angripen av pirater...

Källor: POL 1, 2 SVT 1 SYD 1

Bilden lånad från Cindy Valler

Skulle min oroliga farmor se det här klippet, skulle hon göra mig arvslös fram tills dess jag bestämde mig för att inte vara till sjöss mer! När jag mönstrade på min första båt, frågade hon mig till och med om jag kom ihåg att ha flytväst på mig när jag var till sjöss... Nej, ska inte göra narr av min gamla farmor! Hon är jättesnäll egentligen!
Men visst har det varit folk som undrat hur det kommer sig att man väljer att jpbba till sjöss, även om de allra flesta tycker det är häftigt på ett eller annat sätt. Fast så "glamouröst" som många vill tro att det är, är det ju inte. Man har inte en flicka i varje hamn, hinner iland och festar stup i kvarten, se en massa saker och så vidare. Med lite tur hinner man iland några få timmar någon enstaka gång, men det är också allt. Liggetiderna i hamn minimeras så mycket det bara går... Fast så dramatiskt som på denna film är det å andra sidan inte särskilt ofta heller.

AB 1

Bilden lånad från Popeye Fresh

Vilka proportioner oljekatastrofen i Mexikanska gulfen börjar få. När det hela började tänkte jag - som säkert många andra - att "ja ja, det där får det snart stopp på. Så får man torka upp lite oljerester, några huvuden får rulla och sedan är det glömt och förlåtet".
Men källan fortsätter pumpa ut olja i havet med vad som tycks vara oförminskad styrka. I fredags pratade man på radion om att ett område lika stort som Östersjön var täckt av olja! Och hittills har katastrofen tydligen kostat BP 1,6 miljarder dollar, vilket borde motsvara ungefär 13 miljarder svenska kronor. Fram tills idag har 51.000 skadeanmälningar som är direkt kopplade till oljekatastrofen lämnats in, dessa ska uppgå till sammanlagt 485 miljoner kronor...
Att detta skulle kosta BP en rejäl slant var förstås uppenbart för länge sen, men själv har jag nog inte greppat att det skulle röra sig om dess summor innan katastrofen ens är över.

Man får hoppas att detta kan ha något gott med sig - att man kanske börjar inse att det är dags att komma ifrån oljeberoendet i världen. Med dagens teknik är det knappast en omöjlighet att plocka fram motorer och maskiner som går på annat än olja, det kan jag inte tänka mig. Men när det ligger sådana hiskeliga pengar i olja finns förmodligen inte intresset att komma ifrån detta. När hela nationer bygger upp enorma förmögenheter på oljan är det klart att de inte ser något intresse i att världen ska sluta använda detta svarta guld - det skulle ju förmodligen innebära slutet för deras ekonomi.
Men här har vi ju - bland många andra - de konsekvenser som blir av användandet av olja, utöver miljöförstöring och mycket annat elände...

Som alltid vid stora händelser, börjar ju en lång rad rykten florera. Många av dem innehåller säkerligen mer eller mindre en viss halt av sanning, men hur mycket vet man ju sällan.
Hittills har man ju hört en lång rad sådana vad gäller oljekatastrofen. Hur BP ska ha mutat drabbade för att inte prata med media, försökt tysta journalister, försökt hindra att bilder på katastrofen sprids... Till det ska man även ha "köpt" sökord på olika sökmotorer på internet så de som sökt på just dessa ord ska ha hamnat på sidor som BP bestämt.
Hur mycket sanning som ligger i detta har jag själv givetvis ingen som helst aning om. Var och en får dra sina egna slutsatser, skapa sin egen uppfattning.
Men att det är hemskt, det som händer, är säkerligen alla överens om. Det är ju fantastiskt många som drabbats hittills på ett eller annat sätt. Så förstås de ofantliga miljöeffekter det fått. Och kommer att få fram tills man fått stopp på läckaget.

AB 1, 2, 3, 4, 5 DN 1, 2, 3 E24 1 EX 1, 2, 3 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 VG 1, 2, 3, 4

Bilderna lånade från Oskars och Lasta

En vacker majdag i år var Espen Høstad tillsammans med en kamrat ute med båten Andenes då de plötsligt fick motorstopp. De försökte febrilt laga maskin när kryssningsfartyget plötsligt dök upp. Fartyget signalerade tre gånger med signalhornet, innan de girande en aning för att komma förbi den lilla båten.
MSC Orchestra är på 90.000 ton och med andra ord ganska stor. Så vem som helst hade förmodligen sett livet passera revy i det här läget... :-) Och alla som någon gång kört ett störr fartyg vet att det inte direkt är frågan om att man girar på stört med en så stor båt! Det tar sin lilla tid innan en gir kommer igång.

---

---

Jag undrar om jag själv riktigt förstått hur stort oljeläckaget faktiskt i Mexikanska Golfen faktiskt är. Men så hittade jag bilden här ovanför och nu ser man ju verkligen vilka konsekvenser det faktiskt hittills haft! Man pratar nu om att det kan dröja ända till augusti innan läckan har tätats, undrar vilka konsekvenser det hela då hunnit få?
Nu satsar man på att kapa det trasiga röret som oljan sprutar upp ifrån, och på så sätt få en rak yta där man kan fästa ett lock för att täppa till läckan. Genom locket ska man sedan leda upp oljan till ytan. Men det finns en stor nackdel med den planen. Om man inte lyckas placera ett lock på röret efter att man skurit av det kommer situationen nämligen bli ännu värre...
Obama har nu sagt att man kommer hålla BP ansvariga för katastrofen, vilket väl egentligen inte är mer än rätt. Men skulle vara intressant att veta vilka summor detta kommer att kosta! Det är inte några småsummor vi pratar om direkt i sådana hör situationer. Dels alla kostnader för reparationer och sanering, men sedan kommer det garanterat in skadeståndskrav från företag och personer som drabbats på ett eller annat sätt. Fast med tanke på vad oljebolagen faktiskt tjänar, så kan man väl ändå tänka sig att det är summor som bolaget klarar av - och mycket av detta är man väl säkerligen försäkrad emot också.

AB 1 DN 1, 2, 3, 4 E24 1, 2, 3 SvD 1

Bilderna lånade från SvD och BP

Det var en mycket trött sjömans enkla navigeringsmiss som fick det kinesiska lastfartyget Shen Neng I att gå på grund på Stora barriärrevet utanför Australien den 3 april och tonvis med olja läckte ut enligt en preliminär rapport.
Fartygets styrman hade på ett och ett halvt dygn före olyckan bara fått två och en halv timmes avbruten sömn.
Kaptenen - som alltid har högsta yttersta ansvaret för ett fartyg - riskerar böter på uppemot motsvarande 366 000 kronor. Styrmannen - som anses ha varit ansvarig för fartygets framförande vid tillfället för olyckan - kan komma att dömas till tre års fängelse och böter på närmare 1,5 miljoner kronor.

Det är straff som heter duga, det får man väl säga. Och det är knappast någon överraskning att en olycka till följd av trötthet skulle komma, det får jag nog säga. Nu är visserligen 2,5 timme på 1,5 dygn rätt extremt, det låter som något som inte direkt förekommer på svenska fartyg åtminstone.
Men trötthet även bland svenska styrmän till sjöss är garanterat inget ovanligt det heller. På många fartyg är det otroligt vanligt att man jobbar sex timmar, sedan ledig sex. Så jobbar man dygnet runt, sju dagar i veckan - många gånger veckor och månader i ett sträck. De sex timmar man är ledig ska man alltså hinna med allt annat än att jobba; äta, sköta hygien och - framförallt - sova. I absolut bästa fall kan man alltså få fem timmars sömn, men det är väldigt ovanligt. Många gånger pratar man om 3-4 timmars sömn åt gången och man är alltså konstant trött, dygnet runt. Så så länge dessa arbetstider finns, är det knappast sista olyckan som sker till sjöss på grund av trötthet...

SvD 1

Bilden lånad från Mitt liv som student

Monstervågor som uppstår ur ingenstans och snabbt växer sig höga som tiovåningshus sågs länge som en skepparhistoria, ungefär som sjöjungfrur eller sjöodjur. Nu är det väl inte riktigt så längre, att dessa vågor faktiskt existerar anses bevisat sedan många år tillbaka.
Den första tillförlitliga observationen av en jättevåg gjordes på en oljeplattform 1995. Jättevågorna bildas på några få minuter och blir uppåt 30 meter höga och väldigt branta. De brukar beskrives som en vägg av vatten.
Det läskiga är att det inte finns något sätt att skydda sig mot monstervågorna. Medan en tsunamivåg uppstår som resultat av en jordbävning, uppstår de här jättevågorna i princip helt oväntat. Förlisningar på grund av dessa vågor går ofta väldigt fort, många gånger på några ytterst få minuter. Fartyg knäcks på mitten, slås sönder totalt i dessa vågor.
Inom oceanografin definieras monstervågor mer precist som vågor, vilka har över den dubbla signifikanta våghöjden (SWH). SWH definieras i sin tur som medelvärdet av den största tredjedelen vågor i en vågförteckning.
Inom sjöfarten är dessa vågor välkänd - att man i ett i övrigt normalt vågsvall helt plötsligt kan stå öga mot öga med 25-50 meter höga vågor. Under senare år har man också med hjälp av satelliter kunnat göra observationer av hur stora vågor hastigt kan uppstå för att sedan lika snabbt försvinna.

Det finns ju en hel del att vara försiktid med och att försöka undvika när man är till sjöss. Men monstervågor kan man i alla fall än så länge inte skydda sig emot. Fast det är väl med fasa man tänker på att risken ändå finns att man stöter på en sådan när man är sjöman - även om risken förstås är ganska liten.
Men det är ett ämne som jag fascineras av mer och mer, ju mer jag läser om det! Förmodligen just för att det fortfarande omgärdas av en hel del mystik, sådant har ju alltid fascinerat oss människor...
Att gå med fartyg i hårt väder är nog så påfrestande, både för fartyget och besättning - men kommer en sådan här våg känner man sig garanterat ganska liten. Och hur mycket teknik vi människor än lyckats utveckla och hur mycket vi just nu än kan påverka så är vi fortfarande väldigt små i förhållande till naturkrafterna. Dem rår vi fortfarande inte på!

AB 1 2, SvD 1, Wikipedia 1

Bilderna lånade från Wangaratta, art.com

idag - sändag - tycks den största lösnesumma som somaliska pirater tilltvingat sig betalats ut. Upp till sju miljoner dollar tros ha släppts ned på en grekiskflaggad oljetanker som kapades i slutet av november.
Dock tog det ett ett tag innan fartyget tilläts segla ut mot fritt vatten igen, eftersom oenighet mellan rivaliserande ligor om hur pengarna ska delas upp gjorde att piraterna som tagit emot pengarna först tvekade att åka tillbaka till det ökända piratfästet Haradheere på somaliska kusten.
Om uppgifterna om söndagens belopp är korrekta hamnar alla tidigare lösesummor i skuggan. Tidigare har omkring 3 miljoner dollar nämligen varit en normal summa.
Innan lösesumman släpptes ned med fallskärm från ett flygplan ska de aktuella piraterna ha utkämpat en eldstrid med rivaler i snabba motorbåtar eftersom det blev oenighet om vilka som skulle få möjlighet att ta emot pengarna. Piraterna i snabbåtarna hade hotat att försöka sticka tankern i brand om de inte fick en del av pengarna.
De somaliska piraterna tjänade stora pengar förra året; över hela världen ökade piratdåden med nästan 40% och då låg somaliska kapare bakom mer än hälften av de 406 rapporterade kapningarna.
Undrar vad man ska göra för att komma tillrätta med alla kapningar?! Detta är trots allt vad som kommer att bli min arbetsmiljö om kanske bara något halvår - och några pirater vill jag helst inte behöva råka ut för! Alternativet kan ju vara att själv bli pirat, de tycks ju tjäna avsevärt bättre än en styrman...

Källor: DN 1 + 2 SvD 1 VG 1

När jag var liten - och en bra bit upp i tonåren - var jag otroligt miljömedveten. Det var någon gång då som detta med miljömedvetenhet och miljötänkande verkligen började komma på allvar. Vi skulle källsortera, samåka, åka kollektivt och äta ekologiskt.
Själv var jag ständigt på mina föräldrar och tyckte vi skulle göra oss av med bilen för att istället cykla och åka kollektivt. De gick givetvis aldrig med på det, även om jag själv aldrig köpte deras argument. Nu gör jag faktiskt det. Hur skulle en trebarnsfamilj klara sig utan bil i dagens samhälle? Det skulle bli riktigt svårt - inte omöjligt, men väldigt svårt.
Som det är nu, är samhället uppbyggt för bilägare. Vi som ingen bil har, har det oftast lite kämpigare. Nu har jag själv min EU-moped och det gör mig väldigt mycket rörligare - och faktiskt på ett sätt som är bra mycket mer miljövänligt än att åka bil.
Men visst är det viktigt att tänka på miljön. Jag läste just något skrämmande! Varje år försvinner nämligen 273 kubikkilometer vatten från Grönlands isar rakt ut i havet!! Det är ungefär som att tömma Mälaren 20 gånger. Vad detta beror på förtäljer inte riktigt artikeln, men man kan ju dra sina egna slutsatser. Klart växthuseffekten spelar in!
Om jordens alla isar skulle smälta, skulle havsnivån stiga med 60 meter. Flera länder skulle alltså försvinna helt. Kanske börjar bli dags att göra något åt miljöförstöringen?!
Man kan ju knappast säga att tekniken inte skulle kunnat utvecklas för att byta ut till exempel bensindrivna bilmotorer. Snarare finns det alldeles för stora ekonomiska intressen i olja för att man ska vilja utveckla andra typer av motorer. Många av de länder som producerar olja, lever helt på sina oljeintäkter - vissa har det så bra att man till och med har negativ skatt. Klart inte dessa länder vill att vi utvecklar bilar som går på något annat än diesel och bensin. Själv skulle jag dock vara den första att köpa en sådan bil, så fort man utvecklad en bil som är så gott som jämförbar med en bensindriven men är helt miljövänlig...

Fast å andra sidan ska man väl inte klaga på mer vatten som sjöman - eller? Jag menar; ju mer vatten, ju mer jobb... Eller nåt sånt... ;-)

DN 1 SvD 1 VG 1, 2, 3, 4

Jag brukar lite då och då prenumerera på Världens historia och brukar formligen sluka de tidningarna när de kommer.
För några nummer sedan hade man en artikel piraten Svartskägg härjade i Karibien i början av 1700-talet. Han var känd för sin grymhet och för att han ska varit extrem blodtörstig. Fartygens besättningar brukade oftast ge upp direkt när de såg att Svartskägg var på väg att anfalla, man ansåg helt enkelt inte att det var värt att kämpa emot.
Men nu tycks man kommit fram till att han enbart levde på sitt rykte. Från början tycktes Edward Teach - som man tror att han egentligen hette - komma från en överklassfamilj. Han umgicks i fina kretsar med adel och överklass och var både skriv- och läskunnig (väldigt ovanligt på den tiden).
Men egentligen tror man inte att han varit i strid en enda gång. Istället anlade han ett stort, svart skägg - på den här tiden hade bara galningar och vildar skägg - och enligt vissa historier ska han ha fäst brinnande luntor eller tändstickor i skägget för att se extra skräckinjagande ut. Det räckte sedan bara att han visade sig på däck när de närmade sig skeppet de skulle kapa - och man gav upp direkt. Svartskägg tog det han skulle ha - och lätt sedan besättningen försvinna i fartygets livbåt.
Sedan var historierna igång på sjömanskrogarna och Svartskägg byggde på så vis upp et rykte om att vara en ond, blodtörstig pirat.
Men till slut tröttnade myndigheterna på hans härjningar och han erbjöds nåd i utbyte mot att han helt enkelt slutade med sitt sjöröveri. Det gjorde han också, åtminstone för ett tag...

I alla fall forna tiders pirater tycks ha fascinerat ganska många och jag själv är en av dem. Så fort jag får möjlighet, brukar jag läsa allt jag kan om dessa historier. Somliga gillar att gotta sig i folks elände genom att se dokusåpor, själv gillar jag sjörövarhistorier och fartygskatastrofer. Märkligt att man dras till sådant som egentligen är väldigt hemskt och tragiskt!
För inte är det en fråga om att jag skulle vilja BLI pirat, även om de garanterat tjänar bättre än vad jag kommer att göra som styrman. Nej, jag kommer hålla mig på rätt sida av lagen...
Självklart följer jag även alla skriverier även om dagens pirater, men här jag inte lika imponerad får jag väl säga. Lite folk som stuvar in sig i en icke sjövärdig båt med en massa automatvapen och sedan kräver enorma lösensummor för besättningarna de tillfångatar. Inte lika mycket att gotta sig i direkt...
Men kanske är det väl också så att blir mer verkligt och påtagligt på något vis, när det ju faktiskt är något som sker just nu - och dessutom inom en bransch där jag själv kommer att jobba.
Hade jag fått praktik på ett fartyg som gick på Nordafrika hade jag utan att tveka tackat nej till den platsen. Det hade inte funnit tillstymmelse till en chans att jag varit till sjöss i de regionerna.
Det måste man ju också säga, att det är ett jäkla dilemma vad man faktiskt ska göra när piraterna tar gisslan. Att betala en lösensumma till dem ger dem ju bara vatten på kvarn att faktiskt fortsätta - samtidigt som det ju också är tveksamt att sätta människors liv på spel. Man vet ju inte vad piraterna tar sig för om de inte får sina pengar.
Skälv är jag glad så länge jag slipper vara i de trakterna, åtminstone som sjöman...

VG 1, 2

När jag var i tonåren brukade mina föräldrar - som de flesta andra tonårsföräldrar oroa sig nästintill magsår när jag var och rände på stan under kvällar och nätter. Det var många gånger dividerande kring tider och vad man fick göra eller ej.
Då hade jag inte mycket förståelse för mina föräldrars oro, jag tyckte ju som de flesta tonåringar att jag klarade mig alldeles utomordentligt bra på egen hand och att jag skulle kunna vara ute hela natten om jag så önskade. Men nu som vuxen förstår jag givetvis att de var oroliga och att man som tonåring inte alltid klarar allt så bra som man faktiskt tror. Det är sådant man lär sig av erfarenhet genom livet. Jag kommer säkerligen vara lika orolig själv om jag någon gång blir tonårsförälder...
Men somliga föräldrar kan jag verkligen inte förstå mig på, det kan jag ärligt säga rent ut! För idag åkte 16-åriga Jessica Watson iväg från Sydeney i sin segelbåt för att bli världens yngsta jordenruntseglare. Resan blir sammanlagt 38.000 kilometer och startar i Australien, går vidare över Nya Zeeland, Fiji och Samoa, förbi Sydamerika och Sydafrika och sedan tillbaka till Australien. Hon kommer bland annat att runda Kap Horn, Sydamerikas sydligaste punkt och en av de svåraste farligaste passagerna som finns.
Själv undrar jag hur man som förälder resonerar när man släpper iväg en 16-åring på en sådan seglats?
Jessiva själv och hennes familj menar att hon är en erfaren och duktig seglare - och jovisst, det kan man säkert vara redan som 16-åring. Men det är ju mycket som krävs för att vara till sjöss! Själv är jag dubbelt så gammal som henne och snart färdigutbildad styrman, men ganska tveksam om jag själv skulle ge mig ut på en ensamseglats runt jorden. Känns ganska ansvarslöst av dessa föräldrar måste jag säga...

AB 1, 2, 3

Jag har en liten dröm, som jag någon gång hoppas att ha råd att förverkliga! Jag skulle vilja köpa en lite rejälare båt, en som man skulle kunna åka iväg och vara borta några dagar utan att behöva gå iland. Ha det viktigaste ombord, som sängplatser, toalett, ett litet pentry - och möjlighet att kunna ha med mat för några dagar!
Det skulle ju vara alldeles underbart! Kanske till och med kunna ha det så att jag har den i Stockholm (om det blir att jag flyttar tillbaka dit) och sedan kan ta den till stugan i Söderhamn när jag ska dit - istället för bil. Men det återstår självklart att se om ekonomin tillåter!
Jag kan dock inte låta bli att på skoj titta på lite båtannonser emellanåt - och jäklar vilka båtar det finns! Man kan ju lägga ut hur mycket pengar som helst om man skulle vilja!!

Båten har sovplatser for åtta personer och sittplatser för 12. Motorn ligger 2200 hästkrafter - och båten har en maxhastighet på 35 knop. Dock ligger prislappen på 17 miljoner...

Badrummet och komandobryggan

En längd på strax över 41 meter, 9200 hästar och en maxfart på 35 knop (nästan 70 km/timmen). Båten har plats för tio personer och en boarea på nästan 200 kvadratmeter!! Vad priset är har man dock hållt hemligt än så länge...

Sovrummet och flydeck...

Galeon har maskinstyrka på 1100 hästar och en maxfart på nästan 40 knop. Men den är varken miljövänlig eller billig i drift; beroende på fart bränner den mellan 250 och 500 liter diesel i timmen! Ombord finns ett eget elkraftverk, som producerar hela 22 kilowatt. Prislappen är väl ett kapitel för sig dock - 15 miljoner!!

Men visst är det härligt att drömma sig bort ibland? I ärlighetens namn är det ju inte sådana här lustjakter jag drömmer om att kunna skaffa utan något mycket, mycket enklare. Plats för några personer, toalett och möjlighet att ta med och laga mat för några dagar. Och då snackar man ju inte längre mångmiljonpriser!
Fast det är absolut roligt att titta på dessa båtar! Och sommartid brukar jag ofta roa mig med att gå en sväng längs småbåtshamnen i Kalmar, där det lite titt som sätt lägger till rejält lyxiga båtar. Många är som mindre fartyg och bara att start maskin på dessa kostar en mindre förmögenhet.
Även om jag någonstans kan tycka det känns lite osmakligt att det finns så mycket pengar att lägga bara på en båt, så kan jag heller inte låta bli att imponeras av dessa vidunder till farkoster! Och jovisst, hade jag nu haft så mycket pengar hade jag säkerligen köpt en sådan båt jag med. Men det är absolut ingengting jag står efter och drömmer om! :-)

VG 1 Båtliv 1, 2

Bilderna lånade från VG, Båtliv och Exergiakademin