Efter ett antal år med blogg, så har jag märkt en viss tendens när det gäller kommentarerna till inläggen. Vissa gånger är de riktigt otrevliga och snudd på aggressiva, medan jag till andra inlägg får mer genomgående trevliga kommentarer.

Men det finns en väldigt tydlig tendens när man får fler otrevliga och aggressiva kommentarer än andra gånger! Det finns nämligen två ämnen som ger upphov till det ena personangreppet efter det andra, kommentarer som jag slår vad om att personen aldrig skulle våga ge öga mot öga - utan bara vågar kläcka ur sig när man kan gömma sig bakom en dataskärm.

Det ena ämnet är religion, ett ämne som alltid orsakar väldigt livliga diskussioner i kommentarsfältet. Och förvånansvärt många som påstår sig tillhöra olika kyrkor lämnar väldigt aggressiva kommentarer - och visar framförallt enorma bevis på en extrem intolerans gentemot oss som inte bekänner oss till någon tro. Något som ju faktiskt förvånar mig ganska mycket, eftersom jag någonstans inbillar mig att religion just bygger på respekt för andra, på kärleksbudskap och människors lika värde. Men oavsett religionstillhörighet på dem som kommenterar, haglar intoleranta kommentarer in när jag skriver om religion...

Men det ämne som - inte riktigt lika förvånande - klår det mesta är när man skriver om invandring. De som känner mig vet var jag står i frågan och att jag är för en liberal invandringspolitik. Även om man naturligtvis kan bättra på integrationen av dem som kommer hit - det finns fortfarande mycket att arbeta med. Men så fort jag uttrycker mig liberalt om invandring, eller kritiserar SD eller andra rörelser långt ut på högerkanten, haglar spydigheterna tätt. Nej, de allra värsta kommentarerna publicerar jag förstås inte. De raderas illa kvickt.

Det är knappast särskilt förvånande att personer som redan besitter intoleranta åsikter mot andra människor - som ju rasistiska åsikter faktiskt handlar om - sprider mer intolerans omkring sig, även mot personer av samma ursprung som dem själva.

Dock frågar jag mig vart de tror att de kommer med att sprida spydigheter omkring sig? Hur tror man att man kan föra en vettig debatt genom att bete sig på ett intolerant sätt? Någonstans inbillar jag mig att grundtanken för en medlem eller företrädare för till exempel SD vill få fler medlemmar till partiet, fler som röstar på dem. Men om de spyr galla över dem som har andra åsikter, hur tror de då att de får gehör för sina åsikter? Effekten blir ju snarare den motsatta...

 

Tilläggas ska väl, att även om jag kan gå till angrepp emot folk som inte har samma åsikter eller livsåskådning som jag, så går jag aldrig till regelrätta personangrepp. Jag uttalar aldrig några hot och jag förolämpar ingen. Men det är just sådant som de kommentarer jag syftar på innehåller! För att jag har en annan åsikt, tar man sig rätten att gå till regelrätta personangrepp - och i några få gånger även hot.

Många tidningar har valt att moderera kommentarerna på sina hemsidor - och det kan jag faktiskt förstå. Vissa hävdar att man på så vis begränsar yttrandefriheten, men det är ju knappast en fråga att man generellt begränsar folks möjligheter att säga vad de tycker anonymt. Möjligheten finns fortfarande, fanns inte på just den aktuella tidningens hemsida. Och med tanke på vilka totalt odrägliga kommentarer vissa ämnen "orsakar", är det faktiskt inte så konstigt att tidningarna väljer att gallra bland kommentarerna.

Det är av exakt samma anledning mina kommentarer modereras. Jag vill helt enkelt ha kontroll över vilka kommentarer som publiceras eller ej, Den stora majoriteten publiceras, det ska jag absolut erkänna, och dessa riktigt spydiga och elaka kommentarer utgör en försvinnande liten del av de kommentarer jag får till mina inlägg.

Rötägg finns ju överallt och konstigt vore väl annars om de inte dök även på internet och i kommentarsfälten till blogginlägg eller tidningsartiklar. Det är självklart upp till var och en ha sina åsikter om saker och ting, det är vad som kallas yttrandefrihet. Men det är en frihet under ansvar! En frihet som begränsas vid att inte kränka, såra och göra andra människor illa. Och där tycks vissa gå bet när man anonymt kan gömma sig bakom sin dataskärm - för jag slår vad om att de som skriver dessa kommenterar på min blogg inte skulle våga säga exakt samma sak till mig om de stod framför mig...

 

 

DAG 1

 

Bilderna lånade från Colorlines, Just free wallpapers

 

Så är det igång igen. På Youtube har någon lagt ut filmen Innocence of muslims och protesterna låter inte vänta på sig i den islamska delen av världen.

Jag tycker absolut att man ska kunna skämta om i princip vad som helst, men självklart inom rimliga gränser. Självklart ska man också kunna kritisera vem och vad som helst - så länge det är befogat, man gör det på ett bra sätt och har sakliga och relevanta argument.

Men när jag hittade den här filmen, kändes den bara smaklös. Inte nog med att den var extremt dåligt gjord, så kategoriserade den alla muslimer som gäng barbarer. Inom alla kulturer finns det självklart ytterligheter, extremister av olika slag och personer som inte vet hur man beter sig. Det gäller inte bara i den muslimska världen utan överallt.

Men det vissa tycks glömma, är det självklart också finns en majoritet som inte missköter sig.

Att filmen väcker ilska kan jag förstå, men det finns ytterst sällan någonting som rättfärdigar våld och dödande. Det ska möjligen vara i rent självförsvar, när inga annat skulle fungera - men vem behöver använda dödligt våld för att försvara sig mot en film?

I skrivande stund har två amerikanska ambassader attackerats - och USA:s ambassadör i Libyen har fått sätta livet till. Det demonstranterna på sätt och vis gör är att själva agera på samma sätt som det agerande de protesterar emot - nämligen att dra alla över en kam. Även om filmen verkar komma från USA, är inte alla amerikaner islamofober och ställer sig bakom denna film.

Jag är inte kritisk till islam eller muslimer generellt, däremot är jag kritisk till de handlingar som en grupp muslimer nu gjort sig skyldiga till. Oavsett vilken folkgrupp som skulle ligga bakom detta, är dessa handlingar självklart inte försvara på något sätt. Den usla filmen på Youtube till trots.

Det känns som filmen på något sätt ens är ett försök att skämta, att parodiera något - något som bara gör den osmaklig. Och visst är det allas rätt att protestera mot saker man tycker är fel. Hade det orsakat fredliga demonstrationer i den muslimska världen, hade det inte varit något fel i det. Hade man på sakligt sätt kritiserat filmen, begärt att den skulle plockas bort - eller whatever - hade det inte heller varit fel i det. Men när man övergår till våldshandlingar, är man knappast bättre själv än de personer man protesterar emot. Oavsett situation.

 

 

AB 1 CNN 1 DAG 1 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 GP 1 I 1 LAT 1 LV 1 MO 1 NYT 1 P 1 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 VL 1

 

Bilden lånad från Religionblogg

 

Ibland är det bättre och knipa igen och låta folk tro att man är en stolle än att öppna truten och bevisa det. Men det inser inte alla - som till exempel den person som anmält Östermalmsskolan till Skolinspektionen sedan skolan infört yoga på schemat.

Stollen till anmälare anser nämligen att skolan bryter mot lagen att skolan ska vara en religiöst neutral plats när man har yoga på lektionstid. Enligt anmälaren är yoga ett sätt att ta kontakt med hinduiska andar.

Måste ju vara en väldigt dåligt påläst person som lämnar in en sådan anmälan. Visst, yoga har sitt ursprung inom olika strömningar inom hinduismen - liksom även anra religiösta strömningar i Indien, men har i väst ingenting med religion att göra. Här är det en form av gymnastik och avslappning som dessutom är väldigt bra för både kropp och psyke. Trots ursprunget, så finns inga religiösa inslag i den yoga som generellt utövas i till exempel Sverige. Absolut att man kan ta in sådana inslag, men rörelserna i sig har ju absolut ingenting med någon religion alls att göra i bemärkelsen att man skulle be, tala i tungor, tillkalla andar eller något liknande. Inte ens namnen på rörelserna har någon religiös innebörd.

Och ska skolan vara så religiöst neutral, borde man snarare börja med att ta bort jul- och påskloven. För varför ska barnen vara lediga från skola över högtider som är så starkt förknippade med en religion? Varför ha förberedelser inför jul och påsk under lektionstid? Varför ha julprydnader i skolan? Eller påskris?

Jag har dessutom svårt att tro att man på någon skola är så illa påläst att man skulle anamma någon religiös form av yoga. Rörelserna som sådana - som jag utgår ifrån att det är det enda Östermalmsskolan lärt eleverna - har ingen religiös innebörd, även om ursprunget från början är hinduiskt. Innebörden är avslappning och att få koll på kroppsdelarna.

 

 

AB 1 EX 1 SvD 1

 

Bilden lånad från Christian meditation & relaxation

 

 

Jag har alltid ansett att religions- och yttrandefrihet är en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle. Du ska kunna säga vad du vill utan att bli straffad och du ska kunna ha vilken religion du vill utan straffas för det.
Detta är förstås en frihet under ansvar, vilket inte alla riktigt tycks förstå. Yttrandefrihet ger inte någon rätt att säga saker som kan såra eller skada någon människa - eller för den delen företag och myndigheter heller. På sätt och vis kan man ju hävda att till exempel en tystnadsplikt som följer med många arbeten är en inskränkning i din yttrandefrihet. Liksom att man enligt lag har en lojalitetsplikt gentemot sin arbetsgivare. Skulle jag som polisanställd ta upp missförhållanden på min arbetsplats eller sprida negativ information om min arbetsgivare (även om den råkar vara sann) skulle jag kunna bli av med jobbet.
Och på samma sätt kan jag straffas för till exempel rasistiska uttalanden eller uttalanden som på annat sätt kan vara kränkande för någon. Redan innan brott som hets mot folkgrupp fanns i svensk lag, hade vi till exempel ärekränkning som man kan dömas till böter för. Så att man kan dömas för rasistiska uttalanden är ju egentligen bara en komplettering till tidigare lagstiftning.
Men att "inte skada till exempel myndigheter och företag" är förstås i bemärkelsen att förtala och liknande. Självklart ska man till exempel kunna föra fram oegentligheter i ljuset, även om det ger ett företag dålig publicitet, precis som att man ska kunna belysa att en person missköter sig. Så det är två vitt skilda ting.
Och precis samma sak ska förstås gälla religionsfrihet. Självklart ska man kunna utöva vilken religion man vill så länge ingen annan skadas eller kränks av religionsutövandet. Det finns ju åtskilliga exempel på brott som begåtts i olika religioners namn - som barnaga, hedersrelaterade brott och så vidare - vilket förstås inte faller in under rätten till religionsfrihet.

Inom Jehovas vittnen anser man till exempel att själen sitter i blodet. Något som gör att många inte tar emot blod om de skulle behöva det.
Som vuxen och myndig har du förstås i de allra flesta fall rätt att neka vård, du har oftast ingen skyldighet att ta emot vård. Även om det skulle innebära att du inte överlever. Och det är ju var persons egna, aktiva val.
Men när man låter vissa saker gå ut över andra människor, blir i alla fall jag själv väldigt illa berörd. För ett antal år sedan läste jag om en svensk familj som var medlemmar i Jehovas vittnen. När sonen (som var omyndig) i familjen råkade ut för en trafikolycka, behövde han få blod för att överhuvudtaget överleva. Men föräldrarna vägrade, trots att det skulle innebär att sonen dog.
Dock finns i vissa fall möjligheten i vissa fall frånta föräldrarna vårdnaden under en viss tid. Och det var just vad som skedde i det här fallet; föräldrarna fråntogs vårdnaden och pojken överlevde.
Och i dagarna har man haft ett liknande fall i Australien. En fyraårig flicka var döende i cancer och behövde få blod för att överleva. Enligt läkarna skulle en blodtransfusion öka hennes chanser att överleva till 90 %. Men föräldrarna - som tillhörde Jehovas vittnen - vägrade, av religiösa skäl. Dock har en australiensk domstol gjort en helt annan bedömning och givit läkarna rätt att genomföra behandlingen.
Nu tror jag självklart inte att alla som är med i Jehovas vittnen vägrar sina barn blod om det skulle behövas. Man får hoppas att den stora majoriteten ändå inser att det är en tro de lutar sig emot, inte en vetenskap. Och att ett barn ännu inte är gamma nog att själv ta ställning i en sådan fråga. Men uppenbarligen dyker liknande historier upp emellanåt, fallet i Australien är långt ifrån det första - och knappast det sista heller.
Men när man låter sin egna tro "gå ut över" ett barn på detta sätt, är det i mina ögon skäl nog att ifrågasätta om man faktiskt är lämplig som förälder. Ett barn kan av förklarliga skäl ännu inte ta ställning i så stora och viktiga frågor och ska förstås heller inte "straffas" för föräldrarnas val av tro och livsstil. Det är något helt annat om man som vuxen väljer att gå i sina fotspår, men man ska inte tvingas göra det som barn.

DN 1

Bilderna lånade från Deviantart, Beltina

I Sverige råder religionsfrihet. En frihet som verkligen inte är alla länder förunnad. Detsamma gäller att vi har yttrandefrihet. Vi får säga och tycka vad vill utan att straffas för det.
Men ordet "frihet" är det inte alla som förstår innebörden av, det är en sak som är säker. För min del är inte betydelsen av ordet att man har en oinskränkt rätt att kläcka ur sig vad man vill och hävda yttrandefrihet eller göra vad man vill för att sedan referera till någin helig text som Bibeln eller Koranen. Istället är det en fråga om frihet under ansvar.
Du får tro på vad du vill och utöva vilken religion du vill, så länge ingen annan lider skada av det. Som Jehovas vittne ska du inte kunna neka ditt döende, minderåriga barn blod med hänvisning till din tro. Du har inte rätt att utöva hedersrelaterat våld eller förtryck med hänvisning till att du är muslim. Det går heller inte att kläcka ur sig saker som kränker som andra människor för att sedan hävda att vi har yttrandefrihet.
Så länge du inte kränker eller skadar någon, har du friheten att utöva vilken religion du vill eller säga vad du tycker. Men det är det inte alla som inser. Ofta när jag har nämnt ordet yttrandefrihet här på bloggen, kommer det nästan uteslutande kommentarer som att vi minsann inte alls har yttrandefrihet i Sverige. "Du kan ju straffas för att du ogillar invandrare och är öppen med det" brukar innebörden i kommentarerna vara. Men då handlar det om rasism, det handlar om att du kränker andra människor och inte längre om din rätt att ha åsikter. Vissa gånger bör man hålla tillbaka på vissa saker. Precis som att vanlig social kompetens innebär att man inte säger till någon att denne är ful, fet eller dum, klankar man heller inte ner på någon för hudfärg, sexuell läggning eller religion. Redan innan brott som hets mot folkgrupp och andra hat brott fanns, kunde man bli bestraffad för till exempel förolämpning och ärekränkning. Något som väldigt enkelt uttryckt innebär att du inte får säga saker som som någon kan ta illa upp av...
Så frihet att utöva vilken religion man vill och att få hävda sina åsikter ska givetvis vara inom rimliga gränser. Som till exempel att inte skada, kränka eller inskränka någon annans människas frihet (som till exempel genom hedersrelaterat förtryck). Frihet under ansvar med andra ord.

SvD 1

Bilden lånad från Elila

Krasst uttryckt finns det egentligen bara en enda sak vi vet här i livet. Vi vet inte hur, inte när, bara ATT. En dag ska nämligen vi alla kasta in handduken och vandra vidare. Vi ska alla dö en dag. Det vet vi, men inte när, var och hur - bara ATT det ska ske förr eller senare.
Men vad tror DU händer den dag du somnar in? Är det viktigt att du då bett om syndernas förlåtelse för att ha en VIP-biljett genom pärleporten? Tror du du måste ha ett rent samvete för att sankte Per ska släppa in dej i paradiset och du ska få evigt liv? Eller väntar annars skärselden med evigt lidande?
Människan har säkerligen i alla tider funderat över vad som händer den dag vi dör. För vissa är det självklart - och till med en sanning - att det som Bibeln skriver är sant. Själv går jag inte med på den förklaringen. Min uppfattning om religion, är att det är något som skapats för att den mänskliga hjärnan ska kunna ha en begriplig förklaring till sådant vi annars inte kunnat ha en lösning på. Som hur jorden uppstod, hur människan kom till och vad som händer när vi dör. Det är inte en fråga om att jag inte respekterar personer med annan uppfattning än jag själv, men det är min egen syns på religion.
Det finns några få saker i Bibeln jag på ett eller annat sätt håller med om, men det är en annan sak. I tredje Moseboken står det ”Du skall älska din nästa såsom dig själv" - och i ärlighetens namn tror jag att vi skulle slippa mycket elände här i världen om fler levde efter de visdomsorden. Precis ett av de tio budorden: "Du skall icke dräpa".
Om det sedan är en tro eller en förhoppning har jag lite svårt att sätta fingret på. Men jag önskar i alla fall att man kommer någonstans efter döden. Jag tror inte på paradis och helvete - och definitivt inte att man måste hinna be om syndernas förlåtelse innan man dör. Men att man hamnar någon annanstans, att inte bara är slut när man dör, vore ju ändå ganska bra, eller hur?

Jag har själv väldigt svårt att se mig själv leva efter någon religion. Även om jag förstår att det finna oändligt många tolkningar och oändligt många sätt att leva efter en religion. Man kan plocka vissa delar att leva efter och välja bort andra.
Men jag kan också känna mig riktigt provocerad när jag läser/hör om vissa religiösa personers jiddrande om synd hit och dit och att man strikt måste leva på ett visst sätt. Det är på de flesta sätt inte ett liv jag själv vill leva. Jag skulle känna mig ganska låst på något sätt. Jag tror mer på att leva sitt liv på det sätt man vill utan följa en 2000 år gammal skrift - och inte hålla på att tänka på vad som är synd etcetera. Självklart ska man följa lagar och regler, men det är en helt annan sak. Vissa "spelregler" måst man ju ha för att ett samhälle ska fungera, men dit räknar jag inte Bibeln. Utifrån det liv jag själv lever, känns det som att ett strikt religiöst liv tar bort väldigt mycket av det som är roligt. Man ska leva ett martyriskt, ganska tråkigt liv för att på så sätt hålla sig sams med Sankte Per, Jesus och Gud.
För somliga andra är det förstås också att en fråga om att man lever det liv man vill genom att följa strikta regler om en religion. Och då är ju allt som det ska, bara vederbörande är nöjd med sin tillvaro. Men när det börjar bli att man är fördömande, att man säger att det är fel att inte leva efter Bibeln/Koranen (eller någon annan skrift), att man säger att sitt liv är det enda rätta - då går man lite väl långt på något sätt. Man respekterar inte andra för deras livsval helt enkelt om man resonerar så.
Jag respekterar andra människors livsval, så länge de respketerar mitt och inte skadar någon. Jag kanske inte alla kan förstå allas sätt att leva, men respekterar deras val...

 

 

DAGEN 1, 2

 

Bilden lånad från Riksförbundet Visan i Sverige

 

På lördag - på årsdagen av 11/9-attackerna i New York - planerar en kristen församling i Florida en ett bokbål, där man ska bränna Koranen. Något som uppenbarligen orsakat ett ramaskri runt om i världen, framförallt bland muslimer förstås. Den kristne pastorn som planerar bokbålet medger själv att han skulle känna sig kränkt och förolämpad om någon brände Bibeln eller den amerikanska flaggan.
Jag tänker inte lägga alltför många värderingar i att man planerar att bränna Koranen. Men jag tänka mig reaktionerna bland många muslimer, det kommer förmodligen bli ett totalt ramaskri! Ni minns väl reaktionerna kring alla Muhammed-teckningar?!
Och jo, det har hänt att muslimer bränt både amerikanska och danska flaggor, det vet jag! Själv kan jag väl tycka att det är märkligt att sänka sig till denna nivå. Man kommer knappast någonstans med sådant agerande - utan att försvara vad "motståndslägret gjort sig skyldiga till".
Men en sak kan jag i alla fall se! Att ytterst få enskilda faktorer har väl någonsin vållat så många oroligheter, så mycket hat, så många krig, våldsamheter och orättvisor som just religion. Så var det förr och det tycks hålla i sig även på 2000-talet. Någonstans kan jag inte låta bli att tycka att just religion om något borde väl värna om tolerans gentemot andra människor, att respektera andras åsikter och bemöta varandra med ödmjukhet och välvilja. Men uppenbarligen tycks religion inte ha den motsatta effekten på många människor! Självklart inte på alla, men alltför många. Här har religionen istället haft totalt motsatt effekt och man blir mer krigslysten och hatfylld än någonsin.

DAGEN 1, 2, 3 DN 1 SVT 1, 2, 3 VG 1, 2, 3

Bilden lånad från Overodds

---

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 POL 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14
VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Bilderna lånade från Psychology today, Credo och Fokus

Igår hamnade jag på en artikel på nätet om tillsättandet av en ny kyrkoherde i Övertorneå. Det var en ren slump, egentligen brukar jag varken läsa denna tidning (DAGEN) eller ens engagera mig särskilt mycket i vad som händer i kyrkan.
Men på något sätt hamnade jag nu på den här artikeln och kunde läsa det väckt en väldig debatt att man velat tillsätta en kvinnlig kyrkoherde när den tidigare nu gått i pension.
Arne Hällfors - som är den krykoherde som nu avgår - ska bland annat ha sagt att;
- Min ärliga mening är att församlingen behöver någon hårdhudad. Det finns mycket struligheter och många viljor. Det behövs jämnmod och tillförsikt. Folk har inte heller landat i alla diskussioner om exempelvis att viga samkönade. Det behövs en ärrad galt som komminister. Församlingen är inte redo för en kvinna.
Kristdemokraten Lage Ollinen till Norrländska Socialdemokraten:
- Jag personligen och många andra är beredda att lämna församlingen om det blir en kvinna.

På hur många andra arbetsplatser skulle en sådan här diskussion ens få förekomma? Huvuden skulle rulla direkt om någon ens tänkte tanken att starta en sådan, eller hur?!
Någon som är mer kyrklig än mig får gärna förklara varför en kvinna är mindre lämplig som präst än en man, för det är något jag själv inte riktigt kan greppa! Och varför skulle inte en kvinna klara att stå pall mot samma saker som en man?
Nu har den kvinnliga sökanden det hela handlara om -  Birgitta Pirhonen - bestämt sig för att dra tillbaka sin ansökan. Och det förstår jag faktiskt, skulle förmodligen jag också gjort i hennes sits! Skulle jag få veta att jag inte är önskvärd på en arbetsplats på grund av vad jag har mellan benen, skulle jag nog också välja att ta tillbaka min ansökan.
Men i grunden är det givetvis helt befängt att man diskuterar huruvida någon är lämplig för ett jobb eller ej på grund av sitt kön på så tarvliga grunder som det är frågan om här. Det är ytterst sällan könet faktiskt spelar någon roll på en arbetsplats, rent praktiskt... Men kvinnoprästmotsåndståndarna fick ju i alla fall sin vilja igenom trots allt.

DAGEN 1, 2