Kravaller
Kan någon förklara för mig hur man är funtad när man beger sig ut på gator och torg för att bränna bilar och hus, kasta sten och förstöra? Hur kommer det sig man sedan fortsätter kasta sten emot brandmännen som kommer för att släcka brasorna? Vad är det man tror att man får fram för budskap genom ett sådant agerande?Helt sant, det är sista dagarnas kravaller i Husby jag tänker på. Visst, jag vet att det är vad många skulle kalla ett "problemområde", där många säkert känner en frustration gentemot samhället. Men vad tror man blir bättre att förstöra på det här sättet?
Man kan ha åsikter om poliser, men det är knappast särskilt klyftigt att börja kasta sten mot poliser - det är ju inte så att man inte riskerar att bli gripen för det om ni förstår vad jag menar. Har man tidigare haft med polisen att göra i bemärkelsen att man har ett kriminellt förflutet kan jag tänka mig att man kanske inte gillar poliser. Kanske inte nödvändigtvis för att poliserna använt övervåld i samband med att man blivit gripen, men kanske för att man förknippar poliser med något negativt. Jag säger inte att man gör rätt som kastar sten mot poliser i något läge, men någon gnutta förståelse kanske jag kan krysta fram i vissa situationer. Man kan se att det finns en förklaring, men ingen ursäkt helt enkelt.
Men brandmännen då? Varför kasta sten mot folk som faktiskt är på plats för att hjälpa? Personer som knappast har gjort dig något illa överhuvudtaget. De enda gånger man har med brandkåren att göra är ju när man behöver hjälp i olika sammanhang. Men det har varit åtskilliga gånger under den gångna tidens upplopp i Husby som brandkåren utsatts för stenkastning och inte vågat åka fram till brandplatser utan poliseskort. Förlåt, men hur vrickat är det på en skala?!
Hur kan man bli så frustrerad att man först startar kravaller, bränner och förstör, för att sedan ge sig på poliser och brandmän? Jag greppar liksom inte den logiken. Vad är det för budskap man tror att man får fram genom ett sådant agerande?
Om det faktiskt varit frågan om att kvällstidningarna rent ut begärt att folk ska bränna bilar vet jag förstås inte, det hela är ju bara rykten. Men i ärlighetens namn skulle jag faktiskt inte bli förvånad om uppgifterna visade sig stämma. Framförallt när det är frågan om två tidningar som lever på lösnummerjournalistik.
Tidningarnas respektive chefredaktörer slår förstås ifrån sig (Aftonbladet här och Expressen här). Nej, jag tror inte riktigt att detta är arbetsmetoder som tidningarnas chefredaktörer sanktionerar - och skulle det ändå vara så, skulle de förstås inte erkänna det offentligt. Men - som sagt - skulle jag inte bli förvånad om det visade sig att vissa journalister faktiskt rörde sig i vissa gråzoner för att göra rejäla scoop. Och ännu mer hos tabloidtidningarna än någon annanstans.
Oavsett journalisternas metoder, tror jag samtidigt att all rapportering kring kravallerna eggar den lilla skara människor som ligger bakom dessa händelser. Oavsett vilket budskap de vill få fram, så vänds plötsligt allas blickar mot Husby. Det har blivit en världsnyhet som snabbt spridits. Till och med brittiska UD har avrått engelsmännen från att resa till Stockholm. Man kan ju då fråga sig hur många turister som åker till Husby? Det är ju inte den största turistattraktionen i Stockholm direkt. Visst finns risken att oroligheterna sprider sig, men jag har svårt att de kommer till innerstan till exempel.
Att det sedan kostat polisen runt 10.000.000 kronor för att försöka stävja kravallerna känns ju sisådär. Tänk vad mycket vettigare saker man kunnat lägga dessa summor på! Att anställa mer personal, att beta av utredningar man ligger efter med. Men istället får man vara på plats i Husby och jaga efter personer som tycker om att elda upp bilar...
0 kommentarer
Publicerat 2013-05-27 kl. 18:09:00 / Direktlänk till inlägget / Kategori: Betraktelser
Politiker
Det finns många jobb jag inte skulle vilja ha, av flera olika anledningar. Vissa skulle jag kunna tänka mig under en period om det inte fanns några andra alternativ - och andra skulle jag inte ens tänka på att söka. Inte ens om alternativet var att bli utblottad och man inte skulle ha råd med mat.Ett av de jobben är politiker, jag skulle inte för något i världen vilja komma upp mig inom politiken! Inte för att den chansen heller är särskilt stor, men skulle den mot all förmodan ändå dyka upp skulle jag utan tvekan tacka nej.
Inte för att jag egentligen tycker det verkar tråkigt, utan för alla skandaler som ständigt omger politikerna. Hur de än gör verkar det alltid finnas folk som tycker de gör fel. Och kvällspressen är ständigt efter dem som hungriga vargar.
När det sedan rullas upp en skandal av något slag, är det inte bara den enskilde politikern som blir granskad i sömmarna. Det gäller såväl familj som barn och före detta pojk-/flickvänner. Och även om politikern ifråga försöker ställa saker och ting tillrätta, fortsätter dreven att gå.
Självklart ska politiker granskas, men det är säkerligen inte lätt att alltid stå i rampljuset och vara medveten om att precis allt man gör granskas in i minsta detalj. Det spelar ingen roll om det är något man gjort eller sagt för 15 år sedan eller om det något som skett i nutid. Många saker som pressen drar upp som "skandaler" visar ju egentligen bara en enda sak: att politiker är människor de också! När jag läser om många av de skandaler och avslöjanden tidningarna presenterar, suckar och tänker jag att "är inte huvudsaken att man kan ändra sig till det bättre? Vad spelar det för roll vad du gjorde för 20 år sedan?". Alla gör tabbar ibland, vissa är oförlåtliga och andra är det inte. Visst ska man kunna ställa lite högre krav på politiker, att de ska leva som de lär. Men även de måste kunna begå misstag utan att det blir några omänskliga drev efter dem och deras familjer.
Men så tänker inte kvällspressens blodtörstiga journalister. Och inte alla mer rumsrena journalister heller.
Senaste exemplet på drev är ju historien kring Omar Mustafa - en person som jag för någon vecka sedan inte hade en aning om det var överhuvudtaget. När han valdes in i sossarnas partistyrelse var protesterna många, men de går knappast att jämföra med protesterna efter att han tvingats avgå.
Ord står mot ord och jag känner inte riktigt att jag själv vet vad jag tycker är rätt eller fel i det hela. Mer än att jag tycker det känns som att mediadrevet tagit onödigt stora proportioner. Många vill hävda att Mustafa tvingades bort på grund av att han är muslim, vilket jag själv har svårt att tro. Man har gjort bedömningen att han inte står bakom sossarnas partiprogram och det är där skon klämmer. Sen hade det knappast spelat någon roll om han var muslim, Jehovas vittne eller godtemplare. Självklart ska även muslimer kunna vara med i Socialdemokraterna så länge man ställer sig bakom partiets idéer. På samma sätt kan man knappast ha toppositioner inom någon moské om man inte ställer sig bakom vad som står i Koranen.
Jag har ingen aning om vad som faktiskt hänt, men tycker det är ett praktexempel på alla de drev som är efter många politiker. Ordförande Veronica Palm har varit lika stort offer för dreven som Omar Mustafa - och jag kan inte låta bli att tycka lite synd om dem dem båda. Och jag är själv alltmer övertygad om att inte ge mig in i politiken, där man inte tillåts göra fel och felbedömningar.
Bilderna lånade från Kostdemokrati, Tänka selektivt
Sossarna
Jag undrar i mitt stilla sinne om man visste vilken följetong Omar Mustafa skulle orsaka när man nominerade honom till Socialdemokraternas partistyrelse?! Nej, förmodligen gjorde man inte det... När jag först läste om det hela trodde jag inte heller det, det ska jag ärligt erkänna!Men det verkar ju verkligen som att man slarvat rejält när man nominerat Mustafa för att komma in i Sossarnas partistyrelse. Utifrån vad man läst i media, verkar det inte som Mustafa har i det Socialdemokratiska partiet att göra - åtminstone inte i någon ledande position på något som helst sätt.
Kritiken har verkligen haglat tätt och hårt senaste dagarna - och många vill dra det hela till att Mustafa petats för att han är muslim. I mina ögon har det hela inte med hans specifika religion att göra, utan att han har åsikter som inte går att förena med Socialdemokraternas ståndpunkter i olika frågor. Frågor som till exempel jämställdhet, en sak som inte alltid anammas inom olika religioner. Då tänker jag inte enbart på islam, utan även vissa tolkningar av till exempel kristendomen. Ska man ha en ledande position inom ett parti, är det klart att man till 99,99 % ska stå för vad partiet också står för.
Jag är själv medlem i Vänsterpartiet och det är för jag att jag anser att jag till största delen kan ställa mig bakom partiets program. Självklart finns det vissa saker som jag inte helt och hållet ställer mig bakom, men till största delen står jag bakom vad Vänsterpartiet står för. Hade jag haft tillfälle att få en ledande position inom partiet hade jag i större utsträckning tänkt över hur min historia sett ut - och i möjligaste mån varit ärlig kring min historia och vad jag står för.
Självklart är det svårt att veta hur man skulle agera i det läge man eventuellt skulle bli nominerad till en topposition inom till exempel ett parti. Det kanske inte är självklart att man berättar allt om sitt förflutna när man nomineras eller utnämns till en position - istället kanske man hoppas att inget ska märkas. Många gånger kanske man hoppas att inget ska märkas, utan håller tummarna att det hela ska hålla hela vägen fram.
Det är med viss sorg i bröstet jag kan märka att sossarna verkar genomgå någon form av kris. Nästa år är det val och jag vill inget hellre än att vänstersidan faktiskt vinner valet och skipar någon form av rättvisa och ordning i Sverige igen. Men när sossarna missköter sig, tummas denna chans rejält i kanten tyvärr! Jag hoppas att de ihärdiga väljarna faktiskt kan bortse från denna historia och rösta på rätta parti i alla fall. Trots vissa missöden.Tro nu inte att jag försvarar dessa misstag, för det gör jag verkligen inte! Men går man till vad våra partier faktiskt står för, hoppas jag förstås att de partier som ligger mig närmast om hjärtat ändå vinner valet 2014.
Jag tänker inte förringa misstag inom något parti, men självklart hoppas inom vissa områden att misstag ges visst överseende och att väljarna kan ha överseende med vissa övertramp.
Jag är övertygad om att det finns väljare inom Alliansen som resonerar ungefär likadant, så detta är inget specifikt för oss på vänstersidan. Men självklart är det många på den andra sidan av mittsträcket som gärna försöker utnyttja situationen och smutskasta sossarna i detta läge, något som är rött typiskt i detta läge.
Jag frågar mig om diskussionen hade blivit om Mustafa tillhört någon annan religion än just islam? Hur hade det varit detsamma om han varit med i Livets ord eller Jehovas Vittnen? Själv är jag rätt övertygad om det faktiskt inte varit så. Oavsett religion, är jag skrämd av religiös extramism. Oavsett vilken gud man tror på, ska man sympatisera med de stagdar en organisation står för innan man intar någon ledande position i den aktuella organisationen. Ungefär som att man inte kan vara brottsling om man ska börja jobba inom Polisen.
Men märkligt att det blir sådan debatt, det måste jag ändå säga! Om man inte kan ställa sig bakom ett partis program till 100 %, ska man heller inte ha en ledande position i det partiet - det är min åsikt. Oavsett religion eller vad det nu är frågan om...
Bilderna lånade från Björn Andersson, Socialdemokraterna i Skogstorp
USA's dubbelmoral
Den här bilden får tala för sig själv...
I jämställdhetens namn
För en tid sedan valdes Omar Mustafa in i Socialdemokraternas partistyrelse, något som inte helt och hållet fallit i god jord. För vid sidan av sitt politiska uppdrag inom Socialdemokraterna är Omar ordförande i Islamiska förbundet. Och Islamiska förbundets stadgar ska det enligt DN stå att man strävar efter att män och kvinnor ska ha olika laglig status, något som inte stämmer överens med Socialdemokraternas jämställdhetsarbete.I ett brev till Aftonbladet försöker Mustafa försvara sig. Det är inte bara hans ordförandeskap i Islamiska förbundet som kritiserats, utan även att han varit med om att bjuda in egyptiern Salah Sultan till att tala på en konferens i Stockholm. Sultan ska bland annat ha sagt att judar begår ritualmord på kristna i samband med påsken och använder deras blod i det osyrade brödet. Omar Mustafa har även ha synts på bild tillsammans med en känd antisemit - palestiniern Azzam Tamimi.
Enligt Mustafa har han helt enkelt blivit missförstådd, han står inte för det saker som kritikerna hävdar säger han i brevet till Aftonbladet. Men är det inte märkligt att folk som engagerar sig i politik på hög nivå inte riktigt verkar lära sig?! Oavsett var man står ideologiskt bör man givetvis tänka på vilka kretsar man rör sig, vilka uppdrag man åtar sig vid sidan av sina politiska uppdrag.
Mustafa kan mycket väl vara en skicklig politiker, men till stor del måste man tänka sig för hur man agerar oavsett sin skicklighet. Det ska helt enkelt inte finnas några tveksamheter kring var man står när det gäller de politiska uppdragen. Självklart ska man även som politiker kunna göra misstag, trots allt är det människor vi pratar om - och människor gör misstag ibland. Men vissa saker kanske man bör tänka sig för innan man gör - och vissa uppdrag borde man förstå att de inte är förenliga med varandra.
Mustafa har fått ultimatumet att välja mellan sossarna och Islamiska förbundet, vilket väl verkar väldigt rimligt. Återstår väl att se vilket alternativ han väljer...
Bilden lånad från Jämställt
1 kommentarer
Publicerat 2013-04-13 kl. 15:53:00 / Direktlänk till inlägget / Kategori: Kön och jämställdhet
Nordkorea
Jag minns väldigt väl den dag Gulfkriget startade 1991. Jag var i nedre tonåren och hade hört nyheten på radion på morgonen. Tiden innan hade Saddam Hussein hotat med kärnvapenkrig och att ett tredje världskrig skulle bryta ut. Så jag minns att jag blev riktigt rädd när kriget brakade loss.Men jag minns hur min pappa lugnade mig och förklarade att den där Hussein behöver man inte bry sig så mycket om. Något världskrig skulle det knappast bli. Och pappa fick rätt, något världskrig blev det aldrig.
Men nu har nästa knäppgök börjat skramla med vapnen, den här gången är det Nordkorea. Och det är nog en knäppgök som oroar mig mer än vad Saddam Hussein gjorde. Dels för att det är ett så otroligt slutet land, vad vet vi egentligen om vilka resurser de har? Man kanske framförallt för att knäppgökar med storhetsvansinne som innehar kärnvapen förmodligen inte är att leka med. När någon blir för kaxig för sitt eget bästa, kan det i princip gå hur som helst.
Med största sannolikhet är det förstås Nordkorea som kommer lida de största nederlagen om man gör verklighet av senaste tidens hot om kärnvapenkrig. Idag har man börjat uppmana andra länder att evakuera sina ambassader i Pyongyang, vilket man inte behöver vara statsvetare för att inse att det inte låter så värst lovande. Åtminstone är det garanterat någonting i görningen när Nordkorea kommer med sådana uppmaningar.
På något makabert sätt kan jag inte låta bli att imponeras av ett land som Nordkorea. Imponeras av att man kan hålla ett land så slutet, att man lyckas hjärntvätta en hel befolkning. För att upprätthålla en sådan slutenhet, måste man verkligen ha otroligt hårda metoder för att slå ner alla former av uppror. För uppror måste det ju bli någon gång då och då emot en sådan diktatur - sen beror det säkerligen på hur de bemöts om de ska lyckas eller ej. Även i Nordkorea finns det förstås regimkritiker, men de verkar inte vara särskilt högljudda. Åtminstone inte vad man hör utanför landets gränser.
Det är en verkligen bravad att lyckas hålla en hel befolkning så isolerad från omvärlden och så otroligt indoktrinerad med att den egna regimen är så perfekt och fulländad, som man verkar ha lyckats med i Nordkorea.
USA har ju ännu en gång visat på sin dubbelmoral när det gäller att leka världspolis och skipa rättvisa och demokrati i omvärlden. När det gällde Irak och Afghanistan var man väldigt snabba med att invadera och starta krig, men då hade man ju intressen i länderna. I Irak var det olja, i Afghanistan fanns bin Ladin. Men vad har Nordkorea som USA vill åt? ingenting förmodligen - så där har USA inget intresse att skapa demokrati.
Men börjar Nordkorea skjuta missiler mot USA kan man förmodligen vara rätt säker på att man kommer försvara sig. Nordkoreas kaxighet påminner väl ändå lite om en Chihuahua som försöker mucka gräl med en kamphund, frågan är hur långt man kommer? :-)
Bilden lånad från Afrobladet
Valfrihet åt folket!!
Socialt skyddsnät
Jag tillhör dem som innerligt - nästan desperat - hoppas på regeringsskifte vid valet 2014. Det samhälle, det skyddsnät som senaste decennierna byggts upp i Sverige demonteras allt mer - naturligtvis till nackdel för de mindre bemedlade personerna i samhället.I enlighet med arbetslinjen kämpar alliansen för att straffa sjuka och arbetslösa. För jo, enligt alliansen är det största problemet lathet, inte att folk faktiskt är sjuka eller har svårt att få jobb! Självklart finns det en minoritet som utnyttjar systemet, som tycker det är behändigare att gå på bidrag än att arbeta - men varför straffa den stora majoriteten för det? Varför ska de verkligt sjuka, de faktiskt arbetslösa straffas för att en minoritet missköter sig?
Grundmening i vissa saker som alliansen framför kan jag hålla med om. En arbetslös ska givetvis finnas till arbetsmarknadens förfogande för att få A-kassa. Det funkar liksom inte att åka till Thailand i två veckor och tro att man ska fortsätta få A-kassan in på kontot. Självklart ska man inom rimliga gränser vara villig att flytta för ett arbete, inom inte till vansinne. När man hör om personer boende i Malmö som tvingas söka jobb i Haparanda, trots att hela deras sociala umgänge finns på hemorten blir man bara förbannad. Eller personer som förlorar sin A-kassa för att åka på sin mammas begravning.
Jag tycker också det är en självklarhet att människor som blir sjuka, skadade eller invalidiserade ska tillbaka till arbetsmarknaden, under förutsättning att de klarar det. Första prioritet ska naturligtvis vara att man kan gå tillbaka till sitt vanliga jobb, men det är ju inte alltid detta är möjligt. Kan då arbetsgivaren inte ordna fram andra arbetsuppgifter, ska man naturligtvis titta på möjligheten att hitta andra jobb. Förtids-/sjukpension ska vara den absolut sista utvägen, men en självklar möjlighet för dem som av olika anledningar inte kan komma tillbaka till arbetsmarknaden.
Men inte heller här har regeringens arbetslinje fungerat på tillfredsställande sätt. Framförallt med tanke på att döende personer får sin sjukpenning indragen på de mest vansinniga grunder. Men klarar man av att vara hemma, då klarar man även av att jobba - eller hur? Det är lätt att skylla vissa beslut på Försäkringskassan, men i grunden är jag rätt övertygad om att de följer de riktlinjer de får från regeringen. Den regering som bestämmer riktlinjerna för hur Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och andra statliga organisationer ska arbeta.
Så sent som tidigare idag kunde man läsa om en 23-åring döende i cancer som ville spendera sin sista tid i hemmet med familjen. Men då ansågs han vara tillräckligt frisk för att arbeta och fick sin sjukersättning indragen. För att få fortsatt sjukersättning krävde Försäkringskassan att få ett beräknat dödsdatum, annars skull sjukersättningen dras in. Men det är klart; han har säkerligen gjort ett aktivt val i sitt liv och därmed får han skylla sig själv som nu är döende. Eller hur?! *sarkasm*
Som sagt, jag håller med om grundtanken i arbetslinjen, men regeringens arbetslinje drar saker och ting till sin spets. En spets som är allt annat än mänsklig.
Man privatiserar och inför vinstsyften i områden som inte borde drivas med vinstsyfte utan med fokus på individen och människan. Medan apotekarna idag säger "tack för besöket och välkommen åter", sa samma apotekare innan avregleringen "tack för besöket, hoppas du snart blir frisk!".
Den valmöjlighet borgarna pratar sig så varma om gynnar inga andra än dem som har pengar. Omvandlingarna från hyresrätter till bostadsrätter är det största praktexemplet. Möjligheten att själv köpa den lägenhet man vill ha gynnar förstås den som har pengar att göra det. Men vad ska den lågavlönade städaren, vårdbiträdet, läraren eller sjuksköterskan göra? I Stockholm city kostar en insatslägenhet runt 1.000.000 per rum, summor som en lågavlönad person aldrig kommer upp i om man vill köpa sin bostad.
Nu kommer vissa personer med argument om att "ja men vårdbiträdet har ju gjort ett aktivt val när man valt yrke". Jo, i de flesta fall har man ju gjort det - men vad händer när inga vårdbiträden, städare, undersköterskor och sjuksköterskor har råd att flytta till Stockholm på grund av bostadspriserna?! Vad händer när det inte finns hyresrätter som de flesta har råd med och företag, myndigheter och vårdinrättningar därmed inte kan rekrytera personal?! I slutändan får vi då lägga ner eller dra ner på - och i värsta fall lägga ner - sjukvård, åldringsvård, undervisning och städning! Och det drabbar även de välbärgade personerna med den största valfriheten.
Aktivt val i yrkesvalet eller ej, alla yrkeskategorier behövs - i alla delar av Sverige. Och för att få personal, behövs bostäder som alla yrkeskategorier har råd med. Sen kanske inte alla har råd och möjlighet att bo i Stockholms innerstad, men man måste ändå ha en rimlig chans att få en bostad inom ett rimligt avstånd till sin arbetsplats. Men denna rimliga chans försvinner givetvis i och med att hyresrätterna blir färre och färre.
Heja, Storbritannien!
Jag har alltid varit emot EU och allt vad EU vill heta. Jag ogillar stormaktstänket, att man ska skapa någon form av "Europas förenta stater" - och att Bryssel lägger sig i saker de inte har med att göra. Samarbete är jättebra, men inte överförmynderi.Det absolut värsta övertrampet jag anser EU gjort, var när man införde passfrihet inom Schengenområdet (= i princip alla EU-länder utom Storbritannien och Irland). Vilka är det som tjänar mest på passfriheten? Jo, de som har något att dölja! Självklart jublar de kriminella som nu kan röra sig praktiskt obehindrat inom nästan hela Europa. EU försöker hävda att man samarbetar mot brottslighet - samtidigt som man gör de kriminella en jättetjänst genom att ge dem fri rörlighet i Europa.
Jag har röstat emot allt som haft med EU att göra i de folkomröstningar som varit - och till EU-parlamentet enbart röstat på partier som jag vet är kritiska till EU. Allt i hopp om att EU's inflytande i Sverige ska bli så minimalt som möjligt. Personligen anser jag att vi faktiskt skulle gå ur EU och istället hoppas på någon form av samarbete istället.
I Storbritannien verkar man fattat det hela! Där väntas premiärministern David Cameron idag lova en folkomröstning om om britternas medlemskap i EU om han vinner valet 2015. Enligt Cameron finns ett stort missnöje över EU bland britterna och man verkar tro att det kommer bli ja till utträde ur unionen.
Tänk om vi kunde ha sådana politiker även i Sverige! Det är pinsamt att det i Sverige i princip bara är Sverigedemokraterna som tycks vara som aktivast i frågan...
SR 1
Bilden lånad från EU
Centerns idéprogram...
Jag har själv aldrig brytt mig om Centern överhuvudtaget. Är det någon annan som gjort det?! Det är ett parti som passerar någonstans i periferin utan man egentligen lägger så mycket märke till dem.
De kommer sällan med några uppseendeväckande förslag, de glider liksom mest med de andra partierna och vänder kappan efter vinden känns det som. Fram tills nu. Jag undrar vad man satte i sig under senaste partistämman med tanke på det idéprogram man diktat ihop! Har ni hört vad man börjat diskutera att Centern ska stå för?!?
Bland annat vill man inför helt fri invandring, månggifte - och helt avskaffa skolplikten. Alltså, de svamparna Centern börjat röka och stoppa i sig skulle jag också vilja prova! Eller kanske inte...?!
Även om jag själv är för en generös invandringspolitik, tror jag inte på en helt fri invandring. Någon form av kontroll måste vi trots allt ha på dem som kommer hit, det går inte att komma ifrån. Och varifrån ska resurserna tas? Vilken syn man än har på invandring, går det aldrig att komma ifrån att det faktiskt kostar att ge folk skydd och stöd. Bättre att hjälpa ett aningen mindre antal men göra det bra istället för att pytsa ut folk i Stockholms förorter eller små norrländska samhällen och låta folk klara sig bäst de vill.
Och avskaffa skolplikten - vid det här laget var man nog bra pårökta, eller hur?! Sverige är trots allt ett av få länder där det inte bara är en rättighet utan också en skyldighet att utbilda sig. Hur rimmar det förslaget med att Centern vill bekämpa ungdomsarbetslösheten? Man behöver inte vara professor för att förstå att utan grundskoleutbildning så får du inte ett enda jobb.
Så kommer vi till förslaget om månggifte - och i jämförelse med de andra förslagen är väl ändå det här det vettigaste. Personligen har jag lite kluven i frågan, jag är faktiskt inte rent för eller helt och hållet emot heller. På något sätt kan jag tycka att så länge det inte förekommer något tvång, borde det väl på sätt och vis vara rimligt med månggifte. Problemet är väl att det ofta förekommer just tvång. Framförallt att män i vissa kulturer anses "ha rätt" till flera fruar, oavsett vad frun/fruarna tycker.
Samtidigt finns det trots allt familjekonstellationer där man lever i äktenskapsliknande förhållanden - med en kvinna och flera män och tvärtom. Förhållanden där alla parter är med på det hela och faktiskt vill ha det så. Även om jag själv inte skulle vilja leva på det sättet, så är jag inte helt emot att låta andra göra det.
Som tur är, är trots allt inte Centern helt enigt bakom dessa förslag. Visserligen tror jag inte att ett parti som med nöd och näppe skulle komma in i Riksdagen om det vore val nu skulle få särskilt mycket genomslagskraft oavsett partiprogram. Men jag skulle bli ganska orolig för medlemmarna i ett parti som ställer sig bakom ett sådant här förslag som det Centern nu kommit med.
Eller så är det hela något förslag från någon dyr PR-konsult! Man kommer inte alls driva igenom några av dessa frågor, man vill bara väcka debatt och låta Centern synas rejält i media under en period. Allt för att i slutändan locka fler röster till det man faktiskt står för. Eller?!
Bilden lånad från Onsdag
Avreglering
Häromdagen skulle jag hämta ut ett recept på Apoteket här i Bagarmossen. Redan när jag berättade vilken medicin det var frågan om, brydde man sig inte ens om att kolla i datorn utan sa direkt att den medicinen inte fanns i lager. Man kunde inte ens säga när den skulle finnas i lager igen.Jag bad dem förstås att titta om medicinen fanns på något annat apotek, men de kunde förstås bara se de apotek inom sin egen kedja, nämligen Hjärtat. Och inget apotek inom den kedjan hade medicinen inne i närområdet.
Eftersom jag sedan skulle jobba på natten, bestämde jag mig att åka lite tidigare och ta vägen förbi Apoteket C W Scheele - som har öppet dygnet runt - i hopp om att de skulle ha medicinen i lager.
På plats där var det 25 personer före mig i kön och jag blev förstås smått stressad över tanken att jag ju var tvungen att vaa i tid till jobbet. Men det gick fort i kön och jag hann fram i bra tid till kassan. Men inte heller här fanns medicinen i lager. Givetvis kunde de bara se "sina" butiker inom Apoteket, men tipsade om ett apotek på Södermalm som skulle ha min medicin i lager. Dock hade de stängt utanför "vanliga affärstider". Jag kände mig dock lugn och tänkte att jag skulle ta mig dit när jag vaknat efter nattpasset. Men väl där, var medicinen slut även där. De kunde bara kolla andra butiker inom Apoteket och ingen butik hade för tillfället min medicin i lager.
Jag gick till några andra apotek tillhörande olika kedjor som jag visste fanns i området, men inget apotek hade min medicin i lager - och ingen kunde kolla om medicinen fanns hos några apotek "utanför" den egna kedjan.
Även om jag förstått att just den medicin jag behöver är ovanlig och att de flesta apotek just nu har problem med leveranserna av just denna medicin, kan jag inte låta bli att känna mig frustrerad. Tänk hur enkelt det var innan avregleringen av Apoteket! Då hade man direkt kunnat kolla av alla apotek i hela Stockholm och direkt säga om något apotek hade medicinen i lager. Även om det inte är frågan om en medicin som är livsviktig för mig (jag dör inte om jag inte tar den), hade jag ledigt varit villig att åka en bra bit kollektivt för att nå ett apotek som hade medicinen i lager. Men jag är inte villig att skumpa runt på bussar och tåg i timmar för att bara bli hänvisad till något annat apotek.
Här har vi priset vi får betala för alliansens iver att privatisera all offentlig verksamhet! Jag skattar mig lycklig att det inte var frågan om liv eller död för min del, trots allt dör jag inte om jag inte får denna medicin. Istället ringde jag hälsocentralen som skrivit ut receptet och man har lovat att senast måndag ordna ett recept på ett likvärdigt preparat.
Men vad hade hänt om jag blivit hastigt sjuk och det var en medicin jag helt enkelt var tvungen att få illa kvickt?! Hade jag då varit tvungen att kuska runt hela Stockholms län tills jag fick tag i min medicin eftersom apoteken inte kan kommunicera med varandra? Är det bara jag som tycker att det är en situation som är helt absurd? Det är ju liksom inte frågan om att köpa bröd eller en liter mjölk...
Att de receptfria läkemedlen snarare blivit dyrare efter avregleringen är väl knappast man räknat med hos regeringen, eller?! Det är åtminstone min egen erfarenhet.
Bilderna lånade från Dagens Medicin, Björn Alvebrand
Järnvägskaos
PPM
0 kommentarer
Publicerat 2012-11-30 kl. 16:09:00 / Direktlänk till inlägget / Kategori: Ekonomi och pengar
Anledningar till man fäller rasistiska uttalanden
Absurd verklighet
Sverigedemokraterna
Pudlar har vi sedan länge fått vänja oss vid att det görs i samhällets toppskikt, av såväl politiker som höga chefer. Man gör diverse dumheter och hoppas på att ingen någonsin kommer att få veta. Vissa gånger kommer man undan med det utan någon märker något, andra gånger kommer det fram. Och då försöker man släta över, eventuellt låta något eller några huvuden rulla - och med varierat resultat kan man sedan få tillbaka dela av förtroendet.Oavsett partitillhörighet, tycker jag alltid det är pinsamt med politiker som inte har vett att bete sig, har vett att kolla upp saker ordentligt och se till att vara påläst. Många skyller på okunnighet, att man inte varit tillräckligt observant och så vidare. Självklart kan även politiker göra fel och självklart kan inte heller en politiker förväntas hålla koll på precis allt. Trots allt är inte heller de mer än människor.
Men det vilar ett extra tungt ansvar på en hög politiker att se till att de faktiskt är pålästa, att faktiskt tänka sig för hur de beter sig, vad de säger, vilka inkomster de har - och i övrigt hur deras beteende är förenligt med deras förtroendeuppdrag. Man kan helt enkelt inte bete sig riktigt som alla andra som politiker, även om det självklart också ska finnas en toleransnivå för att det ibland också kan bli fel.
Men man måste skilja på fel och fel. Vissa gånger borde man även som politiker inse att "detta är inte så lämpligt, nu bör jag stanna upp och tänka efter". Ingen har väl missat det rabalder som varit sista dygnen kring Sverigedemokraterna och det snedsteg som uppdagats kring Erik Almqvist och Kent Ekeroth.
Det hela grundar sig i den film som Expressen häromdagen publicerade på internet och som ni kan se merparten av här nedanför. En film, där man hör Erik Almqvist säga gaska grova grejer - och dessutom höra hur han i andra sammanhang neka just det han faktiskt säger på filmen. Det blir ju ganska patetiskt när man ser hur han i ett annat videoklipp påstår att "sanningen alltid kommer fram", men själva verket tycks tro att det är en helt annan "sanning" som ska komma fram. Men visst fick han rätt i bemärkelsen att sanningen oftast kommer fram - men inte den sanning han hoppats på.
Oavsett vilket parti duon Ekeroth/Almqvist hade tillhört, så skulle förstås hela den här grejen vara totalt oacceptabel. Tänker man lite längre än sin näsa räcker, bör man undvika den här typen av situationer. Oavsett nykterhetsgrad, oavsett tuffa valrörelser, oavsett hot - detta är inte en situation man försätter sig i som politiker. Att sedan SDU försvarar Almqvist gör det hela än mer pinsamt.
Men av någon anledning blir jag heller inte riktigt förvånad över att det faktiskt vara just representanter för SD som hamnar i den här situationen! SD tycks dra till sig personer med vrickade åsikter som en magnet drar till sig småskruv. Att man sedan så glatt ljuger om vad filmen faktiskt visar fram till det att den blir officiell, gör att jag har rejält svårt att tro på vad man nu säger och de förklaringar man kommer med. Behöver tre killar verkligen järnrör för att "försvara sig" mot en redlöst berusad, ensam man? Uppenbarligen har de ju kommit ifrån honom, men bestämmer sig ändå att plocka åt sig järnrör från en byggställning för att försvara sig... Låter mer som man faktiskt är ute efter bråk och inget annat.
Ny Sverigedemokrati...
Jimmie Åkesson har fått nog - och nu anser han att det behöver "städas upp" i Sverigedemokraterna. I ett brev till partiets samtliga cirka tusen förtroendevalda skriver han att "från och med nu råder nolltolerans och arbetet med att städa upp i leden ges högsta prioritet". Bakgrunden ska var flera uppmärksammade uttalanden från olika sverigedemokrater. Såväl rasistiska uttalanden som uttalanden i stil med att det borde vara skottpengar på statsministern.
I brevet uppmanas den som känner sig träffad av eller har problem med brevets skarpa formuleringar att genast lämna Sverigedemokraterna frivilligt. "Det skulle bespara oss en hel del arbete. Den som ändå väljer att stanna kvar, kommer inom kort att bli föremål för personärende och uteslutning", skriver Åkesson. På sina ställen har det skapats en osund intern kultur som partiledningen nu måste ta tag i enligt Åkesson. I brevet skriver han att i "vårt parti finns inget utrymme för extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar."
I brevet uppmanas den som känner sig träffad av eller har problem med brevets skarpa formuleringar att genast lämna Sverigedemokraterna frivilligt. "Det skulle bespara oss en hel del arbete. Den som ändå väljer att stanna kvar, kommer inom kort att bli föremål för personärende och uteslutning", skriver Åkesson. På sina ställen har det skapats en osund intern kultur som partiledningen nu måste ta tag i enligt Åkesson. I brevet skriver han att i "vårt parti finns inget utrymme för extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar."
Ursäkta, men består inte detta parti till största delen av just extremister, rasister och rättshaverister?! Man kämpar desperat med att tvätta bort den djupt inristade rasiststämpeln som man haft sedan länge. Självklart är även detta ett steg i det arbetet. Men lyckas kommer man knappast att göra, för partiprogrammet kommer garanterat fortfarande att vara detsamma - oavsett vilka och hur många medlemmar som utesluts ur partiet.
Integrationen är till viss del inte särskilt lyckad, det kan jag hålla med om. Invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken till exempel. Men det SD gör är att man vill straffa alla invandrare för vad en minoritet ställer till med. Är det enbart invandrarnas fel att integrationen inte alltid är lyckad? Eller kan det möjligen vara så att det finns fel i det svenska systemet i hur vi tar hand om de nyanlända invandrarna?
Självklart ska man lära sig svenska, självklart ska man flytta dit jobben finns och så vidare. Men vilka möjligheter ges i övrigt? Vi lär ha världens bäst utbildade taxichaufförer till exempel! Självklart ska det finnas bra möjligheter att kunna utnyttja den utbildning man har i bagaget från sitt hemland och vid behov kunna omvandla sina betyg till svenska betyg.
Det finns mycket man kan göra för att hjälpa dem som kommer hit. Det vore självklart det ultimata om ingen behövde fly från sina hemländer, men det är naivt att tro att man enbart ska kunna hjälpa folk på plats i sina hemländer - som SD förespråkar.
Det Åkesson nu gör är ytterligare ett desperat försök att tvätta bort rasiststämpeln som han och hans partikolleger har tatuerat i pannan. Med ganska exakt två år kvar till nästa val, försöker man helt enkelt fiska fler röster genom försöka framstå som mer rumsrena än faktiskt är....
Bilden lånad från Manchester pest removal
Offentlig upphandling
Det började ju som de flesta minns med Tillväxtverket för en tid sedan. Man hade gjort dyra upphandlingar vid bland annat personalfester, upphandlingar som inte riktigt tycks följa regelverket och som dessutom tycks blivit onödigt dyra.Lite skämtsamt kan man ju förstås tycka att det är bra att just Tillväxtverket gynnar tillväxten genom att sätta sprätt på stora summor pengar. Kanske har man på så vis gjort att tillväxten ökade en liten, liten aning... *L*
Men skämt åsido är det självklart så att myndigheter - precis som alla andra - ska följa lagar och regler. Och visst sticker det i ögonen när man ser att det slösas i onödan med skattemedel, det kan knappast någon neka till.
När man tittade på vad Tillväxtverkets fester hade kostat, behöver man inte vara ekonom för att inse att de hade kunnat haft flera trevliga fester till det pris man betalat för en enda av dem. Visst ska man även inom myndigheter och offentlig förvaltning kunna ha personalfester, personalvård och personalförmåner. Det är även där viktigt att personalen trivs naturligtvis. Men när en enda fest för några hundra personer plötsligt går loss på miljonbelopp sticker det naturligtvis i ögonen på skattebetalarna.
Idag kan man läsa i DN om Säpos stora personalfest i juni förra året, en personalfest där alla de cirka 1.000 anställda var inbjudna och där slutnotan stannade på 5.300.000 kronor. Vad man kan läsa av artikeln, var det många anställda som bojkottade festen, eftersom Säpo samtidigt ska spara stora summor pengar.
Och samma sak här; ingen upphandling gjordes. Myndigheter kan dessutom i vissa fall begära tillbaka momsen för vissa upphandlingar från Skatteverket, men där är representation och fester undantagna. Ändå begärde Säpo tillbaka stora summor pengar från Skatteverket för den moms man betalat för festen.
Visserligen tycker jag man till viss del ska ha i åtanke att många av de personalförmåner man tidigare haft inom polisen successivt plockats bort genom åren. Löneavtalen har försämrats och vi får oftast på ett eller annat sätt betala delar av priset för personalfesterna som ordnas. Det hör till ovanligheterna att arbetsgivaren betalar hela notan för ens ett årligt julbord. Även om det oftast inte är några jättesummor vi får betala själva.
Så visst kan man tycka att det är rimligt att arbetsgivaren någon gång ibland betalar för en personal fest. För personaltrivselns skulle helt enkelt. Men det ska självklart ske enligt regelverket - och givetvis behöver man inte slösa med pengarna. Naturligtvis sticker det i ögonen på såväl allmänhet som anställda att man å ena sidan ska spara pengar, samtidigt som man å andra sidan lägger över fem miljoner på en personalfest, där man dessutom hyr in en lång rad kändisar för att uppträda och föreläsa.
Givetvis är 5,3 miljoner offantligt mycket pengar, men bör delvis även sättas i jämförelse med hur mycket Säpo i övrigt lägger på personalvård, förmåner och fester. Personligen har jag ingen aning om hur Säpos konto för personalvård ser ut. Men låt säga att man i övrigt lägger ytterst lite pengar på personalvård, blir förstås notan på 5,3 miljoner rimligare än om ma även annars är väldigt frikostig vad gäller fester och personalvård.
Grundproblemet är givetvis att man inte gjort en korrekt upphandling och felaktigt begärde tillbaka alldeles för stor summor i moms, det håller jag med om. Men jag är övertygad om personalen fått en väldigt bra personalfest även om man inte lagt ut en så stor summa av skattemedlen på en enda fest. Även om tanken med spektaklet givetvis är god.
Lagen om offentlig upphandling
Lagen reglerar köp som myndigheter och annan verksamhet som finansieras med allmänna medel ska göra. Enligt lagen är alla myndigheter skyldiga att annonsera alla inköp som ska göras så att intresserade företag ska kunna lämna anbud.
Det finns undantag från lagen, i dessa fall brukar man göra en så kallad direktupphandling. En direktupphandling kräver ingen annonsering. Direktupphandling kan bland annat genomföras vid kostnader som inte överstiger cirka 288.000 kronor.
Lagen reglerar köp som myndigheter och annan verksamhet som finansieras med allmänna medel ska göra. Enligt lagen är alla myndigheter skyldiga att annonsera alla inköp som ska göras så att intresserade företag ska kunna lämna anbud.
Det finns undantag från lagen, i dessa fall brukar man göra en så kallad direktupphandling. En direktupphandling kräver ingen annonsering. Direktupphandling kan bland annat genomföras vid kostnader som inte överstiger cirka 288.000 kronor.
Källa: SVT
Bilden lånad från Institutet för informationsteknologi, Impressum
Annie Lööf
Rättshaverist
Jag kan inte låta bli att småle åt vilken total cirkus det blivit kring att Julian Assange ska utlämnas från England till Sverige. När han från början vägrade att acceptera utlämningen och överklagade besluten på snudd till vansinne, kändes han som historiens rättshaverist. Argumenten var ju bland annat att han inte ansåg att han skulle få en rättvis rättsprocess i Sverige bland annat. Själv anser jag att det är få länder i världen där man är garanterad en så pass säker och rättvis rättsprocess som man faktiskt är i just Sverige.Att Assange sedan för för sig att söka politisk asyl i Ecuador på grund av detta är ju faktiskt än mer skrattretande - liksom att han i slutändan också fick det.
Jag undrar om den kvinna som anmälde honom för våldtäkt ens i sin vildaste fantasi trodde att hennes anmälan skulle leda till ett sådan internationellt spektakel som den faktiskt gjorde?! Och hur skulle Assange finna sig tillrätta i ett land som Ecuador, ett land som är så långt ifrån en yttrande- och pressfrihet som Assange förespråkar som man nästan kan komma?!
Jag har inte läst anmälan mot Assange, jag har ingen aning om på vilka grunder han är misstänkt för våldtäkt. Så där kan jag bara spekulera, men det låtar jag bli faktiskt... Det åklagarn just nu vill är just att förhöra Assange och jag vet inte ens om det hela faktiskt kommer att leda så långt som till rättegång.
Men jag kan inte låta bli att roas över hur Julian Assange som vuxen människa beter sig som en naiv rättshaverist. Det är inte frågan om att han ska utlämnas till något korrupt utvecklingsland direkt. Har han inget att dölja, kommer han inte att dömas heller. Men när man börjar bete sig på detta sätt, undrar man nästan om han inte är skyldig trots allt?!
I övrigt hittade jag en väldigt intressant artikel på Aftonbladet.se, där man slår hål på en massa av myterna Assange försöker sprida. Läs och njut *L*:
Myt 1: Misstankarna om sexbrott handlar egentligen om att tysta Wikileaks, ty organisationen har vuxit sig för stark
Det är egentligen förnedrande att över huvud taget behöva argumentera emot detta bisarra påstående. Människor som blir anmälda för brott får finna sig i att polisen utreder saken. Svensk polis försöker lika lite krossa Wikileaks som de amerikanska kollegornas motiv till att utreda Dominique Strauss-Kahn var att stänga Internationella valutafonden.
Myt 2: Sverige kommer att lämna ut Assange till USA
Någon sådan begäran har inte Washington skickat till Stockholm. Och en överlämning är inte möjlig utan att London ger sitt godkännande.
Myt 3: Assange kommer att avrättas
Det är absurt att inbilla sig att USA skulle dra på sig en sådan internationell vrede som det skulle innebära att sätta honom i elektriska stolen. Och Sverige lämnar i alla händelser inte ut människor som riskerar dödsstraff.
Myt 4: Sverige har politiskt styrda, korrumperade domstolar
När den ansedda korruptionsövervakaren Transparency international utvärderade domstolars oberoende kom Sverige på tredje plats av 142 länder. (Ecuador, av Wikieleaks utpekat som yttrandefrihetens nya paradis, kom för övrigt på plats 130).
Myt 5: Fredrik Reinfeldt har lagt sig i processen
Sanningen är att statsministern beklagat att en nidbild av svenskt rättsväsende spritts utomlands och påpekat att Sverige har ett självständigt rättsväsende som inte styrs av politiker.
Myt 6: I Sverige döms en man för våldtäkt om kondomen spricker
Det stämmer dessbättre inte. Däremot kan den som har sex med en sovande eller medvetslös person dömas, precis som i många andra länder. Det svenska straffrättsliga regelverket avviker inte från de flesta andra länders.
Myt 7: Åklagare Marianne Ny återupptog utredningen efter påtryckningar
Det är egentligen förnedrande att över huvud taget behöva argumentera emot detta bisarra påstående. Människor som blir anmälda för brott får finna sig i att polisen utreder saken. Svensk polis försöker lika lite krossa Wikileaks som de amerikanska kollegornas motiv till att utreda Dominique Strauss-Kahn var att stänga Internationella valutafonden.
Myt 2: Sverige kommer att lämna ut Assange till USA
Någon sådan begäran har inte Washington skickat till Stockholm. Och en överlämning är inte möjlig utan att London ger sitt godkännande.
Myt 3: Assange kommer att avrättas
Det är absurt att inbilla sig att USA skulle dra på sig en sådan internationell vrede som det skulle innebära att sätta honom i elektriska stolen. Och Sverige lämnar i alla händelser inte ut människor som riskerar dödsstraff.
Myt 4: Sverige har politiskt styrda, korrumperade domstolar
När den ansedda korruptionsövervakaren Transparency international utvärderade domstolars oberoende kom Sverige på tredje plats av 142 länder. (Ecuador, av Wikieleaks utpekat som yttrandefrihetens nya paradis, kom för övrigt på plats 130).
Myt 5: Fredrik Reinfeldt har lagt sig i processen
Sanningen är att statsministern beklagat att en nidbild av svenskt rättsväsende spritts utomlands och påpekat att Sverige har ett självständigt rättsväsende som inte styrs av politiker.
Myt 6: I Sverige döms en man för våldtäkt om kondomen spricker
Det stämmer dessbättre inte. Däremot kan den som har sex med en sovande eller medvetslös person dömas, precis som i många andra länder. Det svenska straffrättsliga regelverket avviker inte från de flesta andra länders.
Myt 7: Åklagare Marianne Ny återupptog utredningen efter påtryckningar
Varifrån dessa påtryckningar kom tycks variera med dagsformen hos kritikerna. Viljan att oskadliggöra Assange emanerar dock huvudsakligen ur CIA, Pentagon eller Rosenbad.
Fel. Det händer då och då att ett nedläggningsbeslut överprövas och att en ny åklagare gör en annan bedömning.
Myt 8: Assange har lurats i en sexfälla
Det vore onekligen raffinerat om amerikanska agenter lyckats förmå två svenska kvinnor att gå i säng med Assange, men det torde finnas fler indicier som tyder på att Usama bin Ladin är i livet än att så vore fallet.
Fel. Det händer då och då att ett nedläggningsbeslut överprövas och att en ny åklagare gör en annan bedömning.
Myt 8: Assange har lurats i en sexfälla
Det vore onekligen raffinerat om amerikanska agenter lyckats förmå två svenska kvinnor att gå i säng med Assange, men det torde finnas fler indicier som tyder på att Usama bin Ladin är i livet än att så vore fallet.
(Källa: Aftonbladet)
Som sagt vet jag inte hur starka misstänkarna mot Assange är. Det verkar dock bara vara frågan om att han inledningsvis ska förhöras. Men med tanke på vilken energi han lägger ner på inte bli utlämnad, börjar man faktiskt undra om han inte är skyldig ändå - med tanke på att han verkligen inte vill utlämnas...
Bilden lånad från Bemaze
