Skaffa barn
Jag har alltid sagt att jag vill vara hyfsat ung när om jag skaffar barn. Min definition är att jag helst vill ha barn innan 40 om det ska bli av. Jag har till och med gått så långt i mina funderingar att jag funderar på en sterilisering strax efter 40 års ålder - oavsett om jag fått barn eller ej.
Detta har med många saker att göra, inte enbart åldern som en siffra. För min egen del vill jag helt orka med och dessutom vara så säker man kan vara på att få vara med om så mycket som möjligt av mitt/mina barns uppväxt.
Jag kan inte tänka tanken att få barn när jag är 50+, det finns helt enkelt inte på världskartan. Att vara över 60 när barnet är i 10-årsåldern och kanske inte hinna uppleva att se sina egna barn gifta sig eller få egna barn, det skulle jag faktiskt inte vilja!
Under hela min egen uppväxt har mina far- och morföräldrar varit en otroligt viktig del i mitt liv. Jag har alltid uppskattat deras närvaro under min uppväxt väldigt högt och skulle vilja att mina egna (eventuella) barn skulle ha samma möjlighet.
Att jag sedan - sedan väldigt många år - inte har någon större längtan efter barn är en helt annan sak. Jag tillhör den minoritet som aldrig drömt om barn och familjeliv, som aldrig riktigt kunnat se den "tjusningen" på något sätt. Jag har aldrig riktigt kunnat förklara varför, utan det bara är så.
Det är något jag fått utstå ganska mycket kritik för, många har ansett att jag varit väldigt egoistisk som inte vill skaffa några barn. Personligen vänder jag på det hela och säger att det är egoism att skaffa barn bara för att man "förväntas" göra det eller för att "förverkliga" sig själv. Det ska ju snarare vara - precis som alla andra steg och beslut i livet - vara något man gör av egen vilja, för att man själv känner att det känns rätt. Precis som jag själv väljer bort att skaffa barn, för att det är vad som känns rätt för mig.
Många försöker hävda att jag en dag kommer att ångra mig, att det kommer kännas som ett felaktigt beslut när jag blir äldre. Men mitt resonemang är att jag inte kan leva efter vad jag kanske kommer att ångra om 10, 20 eller 30 år. Jag måste helt enkelt gå efter vad som känns rätt för tillfället - allt annat är ohållbart.
Detta har med många saker att göra, inte enbart åldern som en siffra. För min egen del vill jag helt orka med och dessutom vara så säker man kan vara på att få vara med om så mycket som möjligt av mitt/mina barns uppväxt.
Jag kan inte tänka tanken att få barn när jag är 50+, det finns helt enkelt inte på världskartan. Att vara över 60 när barnet är i 10-årsåldern och kanske inte hinna uppleva att se sina egna barn gifta sig eller få egna barn, det skulle jag faktiskt inte vilja!
Under hela min egen uppväxt har mina far- och morföräldrar varit en otroligt viktig del i mitt liv. Jag har alltid uppskattat deras närvaro under min uppväxt väldigt högt och skulle vilja att mina egna (eventuella) barn skulle ha samma möjlighet.
Att jag sedan - sedan väldigt många år - inte har någon större längtan efter barn är en helt annan sak. Jag tillhör den minoritet som aldrig drömt om barn och familjeliv, som aldrig riktigt kunnat se den "tjusningen" på något sätt. Jag har aldrig riktigt kunnat förklara varför, utan det bara är så.
Det är något jag fått utstå ganska mycket kritik för, många har ansett att jag varit väldigt egoistisk som inte vill skaffa några barn. Personligen vänder jag på det hela och säger att det är egoism att skaffa barn bara för att man "förväntas" göra det eller för att "förverkliga" sig själv. Det ska ju snarare vara - precis som alla andra steg och beslut i livet - vara något man gör av egen vilja, för att man själv känner att det känns rätt. Precis som jag själv väljer bort att skaffa barn, för att det är vad som känns rätt för mig.
Många försöker hävda att jag en dag kommer att ångra mig, att det kommer kännas som ett felaktigt beslut när jag blir äldre. Men mitt resonemang är att jag inte kan leva efter vad jag kanske kommer att ångra om 10, 20 eller 30 år. Jag måste helt enkelt gå efter vad som känns rätt för tillfället - allt annat är ohållbart.
NÅGRA MYCKET ENKLA KOMMENTARSREGLER
1. ALLT SOM LIKNAR SPAM/REKLAM ELLER PÅ NÅGOT SOM HELST ANNAT SÄTT INTE ÄR RELEVANT TILL MIN BLOGG RADERAS OCH RAPPORTERAS SOM SPAM!!
Jag vet redan att jag har en fin blogg och jag har inga planer på att följa din blogg på Bloglovin'. Är din blogg så dålig att du måste ha tävlingar/frågestunder och ragga läsare genom spamkommentarer på andras bloggar - då är inte jag heller intresserad av att läsa den.
2. Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer - MEN HÅLL GOD TON OCH VISA RESPEKT NÄR DU KOMMENTERAR!! Konstruktivt/schysst framförd kritik, ironi och liknande är självklart okej - men rasistiska och/eller otrevliga/elaka kommentarer liksom rena personangrepp publiceras inte.
3. Jag gör inga som helst undantag från regel 1, men i övrigt är jag frikostig när jag publicerar kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på andra sätt än ovan kan anses olämpliga, stötande, irrelevanta eller som strider mot svensk lag.
Jag vet redan att jag har en fin blogg och jag har inga planer på att följa din blogg på Bloglovin'. Är din blogg så dålig att du måste ha tävlingar/frågestunder och ragga läsare genom spamkommentarer på andras bloggar - då är inte jag heller intresserad av att läsa den.
2. Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer - MEN HÅLL GOD TON OCH VISA RESPEKT NÄR DU KOMMENTERAR!! Konstruktivt/schysst framförd kritik, ironi och liknande är självklart okej - men rasistiska och/eller otrevliga/elaka kommentarer liksom rena personangrepp publiceras inte.
3. Jag gör inga som helst undantag från regel 1, men i övrigt är jag frikostig när jag publicerar kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på andra sätt än ovan kan anses olämpliga, stötande, irrelevanta eller som strider mot svensk lag.
Självklart granskar jag även eventuella länkar i kommentarerna utifrån dessa regler.
KOMMENTARER
