Sista veckorna har jag känt ett gnagande samvete gentemot mig själv. Jag har verkligen försummat ganska mycket känns det som. Jobbet har kommit i första hand och jag har haft åtskilliga övertidstimmar per vecka. Vissa gånger har jag till och med övernattat på jobbet för att få så mycket sömn som möjligt.
Och visst, jag har inte direkt sagt nej när jag blivit tillfrågad. Snarare har jag vissa gånger faktiskt till och med själv erbjudit mig innan jag blivit tillfrågad. Så jag ska egentligen inte alls klaga. Och jag behöver ju verkligen pengarna när de väl kommer den 25:e. Jag har fortfarande en hel del utgifter till olika heminredningsgrejer, så pengarna kommer väl till pass.
Men ibland känns det som att man prioriterar lite konstigt. Hur mycket tid har jag haft att faktiskt göra av med pengarna jag tjänat? Hur mycket tid har jag haft att göra sådant som jag själv tycker om? Och hur mycket tid har jag ägnat åt att träna, något som jag ju till sist äntligen fått lite rutin på?
Nej, det är inte mycket tid. Igår slog det mig att det är en dryg vecka sedan jag faktiskt var till gymmet sist. Och allt sådant jag länge tänkt göra har kommit på efterkälken.
Nu har jag äntligen två dagar ledigt och redan idag skred jag till verket! Direkt efter frukost bar det av in till stan för att springa i affärer - och jag njöt verkligen. Bara strosa runt i min egen takt utan ha nämnvärt många tider att passa. Jag hittade flera av de saker jag länge tänkt köpa hem, som nyckelskåp, vaser och ljusstakar.
Det blev lunch på stan och sedan bar det av till polishusets gym. Lite motigt kändes det på något vis till en början, men sedan gick det riktigt bra när jag väl var på plats. Precis som jag hela tiden vetat: när jag väl börjat komma av mig lite började jag direkt söka ursäkter för inte gå till gymmet. Hade jag inte lite ont i huvudet? Blev det ändå inte lite stressigt trots allt? Men jag tvingade mig iväg och intalade mig själv att det bara var undanflykter. Jag noterade väldigt snart vad fort kroppen anpassar sig till att inte träna och hålla igång. Konditionen hade knappast hunnit bli sämre, men så fort jag gick in på styrketräningen märktes en viss försämring. Så nu får jag återigen ligga i lite grann för att komma ikapp igen!

Men så har jag på allvar börjat inse vilken guldgruva internet med alla annonstjänster är! För en billig penning är det hur lätt som helst att hitta saker hem, nog för att möblera en hel herrgård.
När jag nu insett att jag haft råd att lusläsa de annonser som finns, har jag suttit parkerad vid datorn och sökt efter sådant jag vill ha hem. Och dagen avslutades med en vända till Sköndal, där jag via Blocket hittat en snygg taklampa att ha i sovrummet.
Givetvis kunde jag inte bärga mig från att börja plocka och inreda när jag till sist kom hem, för att få de nya grejerna på plats. Nyckelskåpet kom på plats på en av hallväggarna, ljusstakarna i ena vardagsrumsfönstret och den nygamla taklampan åkte upp i sovrumstaket.
Nu har jag gjort de dyrare inköpen hem och det börjar mest bli småsaker som fattas, sådant som inte kommer kosta några större summor.
Rätt trött sjönk jag till sist ner i soffan framför TV:n. För en gångs skulle hade jag faktiskt ro att sitt ganska länge framför TV:n, något som jag inte alltid brukar ha. Idag var det dessutom lite extra intressant att följa nyheterna, måste jag nog säga. Jag brukar visserligen försöka se någon nyhetssändning varje dag, men idag blev det ovanligt många sändningar.
Massmördaren och en av de största galningarna - åtminstone i Skandinavien - på många år, nämligen Anders Behring Breivik ställdes inför rätta och det tog givetvis upp en stor del av nyhetssändningarna. Trots de hemskheter han ställt till med, har jag hela tiden tyckt att han varit ganska roande på något sätt. Att man kan vara så totalt verklighetsfrånvänd, så totalt känslokall och likgiltig inför andra människors liv är så totalt ofattbart. Att han inte anses vara psykiskt sjuk är ju ett rent under.
Sen har han mage att säga att han inte begått något brottsligt och dessutom hävda självförsvar för att försvara sin handlingar. Han erkänner inte rätten som ska döma honom och han har tidigare sagt att han ska få plats i regeringen och få tapperhetsmedalj av norska kungen. Så det var ömsom med fasa, ömsom faktiskt med någon form av märkligt leende på läpparna - trots all tragik - som jag följde nyheterna denna kväll. Fasa över det hemska, men samtidigt något road över att en vuxen människa kan komma med så totalt befängda uttalanden.

Nåväl, dagen är till sist till ända och det är dags för sängen. De eländiga nyheterna på TV under kvällens gång till trots, har dagen blivit lyckad och man får känna sig nöjd med att ha lite nya saker här hemma! :-)

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 SVT 1, 2, 3, 4, 5

Bilderna lånade från Audioboo, No minimum