Onsdag eftermiddag, Venezuelansk tid, la så Freja Mærsk loss från oljeterminalen i San José för att börja stäva mot Europa och Rotterdam. Två veckors seglats väntar nu, men denna gång är vi i alla fall nästintill fullastade till skillnad från förra gången vi gick över Atlanten. Då gungade det ganska duktigt emellanåt, som det brukar göra på ett olastat fartyg. Men nu är vi istället nedlastade och förhoppningsvis kommer det inte kännas lika markant om det blåser.
Jag brukar inte bli sjösjuk eller tycka att det är obehagligt när det gungar, men det är mycket av tillvaron ombord som blir otroligt mycket besvärligare när det gungar. Man sover sämre när det rör sig, det blir svårare att sköta många av arbetssysslorna och alla lösa föremål åker omkring. Bara för att ta några exempel.
Men nu lämnar vi - åtminstone för en tid - värmen kring norra Sydamerika och Mexikanska Gulfen för att vara tillbaka absolut tidigast om en månad igen. Två veckor tar det till Rotterdam och sedan tar det ytterligare två veckor tillbaka om det blir att resa tillbaka igen. Det får vi förmodligen veta dagarna innan det är dags att avgå från Rotterdam, vart det kommer att bära hän den gången.
Samtidigt är vi ju inne i mitten av april innan vi ens är framme i Europa och vid det laget börjar det ändå bli ganska behagligt även i de norra delarna. Kanske inte som i Sydamerika, men där har det å andra sidan varit extremt varm sista tiden. Inte bara filipinarna, utan även Venezuelanerna själva har tyckts lida i hettan. De som man annars kan tänka sig faktiskt är rätt vana vid hettan, men ingen tål väl hur mycket som helst...
Det har gått många liter vatten per besättningsmedlem och man har verkligen inte orkat jobba på i någon större takt. Först idag har det känts hyfsat behagligt när man kommit ut på däck. Förmodligen framförallt för att vi kommit ut på öppet hav och det börjat fläkta en del. Nu har vi dessutom motvind, så det fläktar på riktigt duktigt på däck även om det egentligen inte är några större vindstyrkor vi pratar om.

I San José hamn hade man vårat föra besök här för nästan tre veckor sedan i färskt minne och denna gång ville man tydligen inte ta några som helst risker innan vi gav oss av. Då, för tre veckor sedan, hittade man nämligen runt 400 kg heroin ombord på fartyget som låg intill oss. Och vips fick inget fartyg alls lämna hamnen innan det sökts igenom ordentligt - och det inkluderade förstås även oss.
Samma sak denna gång, även om man inte hittat några knarkpartier varken hos oss eller ombord på någon annan båt. Först kom dykare, som skulle söka av fartygets utsida under vattenlinjen och strax efter även "vanliga" poliser som skulle gå igenom inredningen innan vi fick åka någonstans. Det blev två av oss elever som fick ledsaga de två civilklädda poliserna runt bland hytter och förråd. Man vill nämligen inte släppa iväg någon utomstående på egen hand ombord - även om det är poliser - med tanke på stöldrisken. Samtidigt frågade vi oss vad vi skulle göra om vi såg poliserna stoppa på sig något de inte skulle ha med sig! De må har varit obeväpnade, men hade överarmar i storlek av normalstora lår. Vi hade med andra ord varit ganska chanslösa om vi fått för oss ta tillbaka något de stoppat på sig. Sen tror jag å andra sidan inte att de skulle få för sig att ta med sig något! De skulle ju på så sätt ganska mycket på spel...
Det som dock kändes lite komiskt på något sätt var att man inte var överdrivet noggranna när man letade genom fartyget. Visserligen innehåller ett fartyg ett otal skrymslen och vrår och skulle man vilja smuggla något skulle det säkerligen vara fullt möjligt om man bara bestämde sig för att lura myndigheterna. Att gå igenom alla skrymslen på alla fartyg som avgår från en stor hamn skulle givetvis bli alltför tids- och resurskrävande. Så man får ju välja någon smidigare väg för alla parter. Både så att polisen gjort någon form av koll, men också att fartygen kan avgå utan att bli alltför försenade.
Men det komiska var att ombord kommer tre poliser och en knarkhund, av dessa sätter sig en polis på däckskontoret och dricker kaffe med kapten - och hunden letar upp köket där han vräker i sig en massa korv och bröd som kocken och mässman slänger till honom. Så på rundvandringen är det två poliser, varav enbart den ena knatar in lite sporadiskt i olika hytter och lyfter på någon kudde, öppnar något skåp eller låda... Vi hade med andra ord ganska lätt kunna smuggla ut något om vi velat. Tur var väl att ingen ombord är någon smugglare. :-)

Bilderna lånade från Caminado por la vida, Dog Lovers