I veckan tömde jag till sist studentlägenheten! Varje gång jag flyttar förvånas jag över hur fruktansvärt mycket grejer jag har - och alltid missbedömer jag hur lång tid det ska ta att plocka ihop allt.
Först trodde jag det skulle räcka med 2-3 dagar och ett 10-tal flyttkartonger, så skulle det hela vara överstökat. Det slutade med ungefär 4-5 dagars arbete och 15-20 kartonger (tappade räkningen ganska fort). Tappade fort räknigen på antalet gånger jag åkte iväg till olika affärer och tiggde till mig banankaronger att packa i! Så blev det städfirma för att göra flyttstädningen, den syssla som ju är absolut tråkigast vad gäller flyttning. Jag betalade gladerligen de 1500 kronor städfirman skulle ta för att städa ur min lilla etta.
Till sist - efter mycket om och men - kom också beskedet från Kalmarhem att man hittat en ny hyresgäst till lägenheten som ville flytta in så fort som möjligt. Så i onsdags lämnade jag ifrån mig nycklarna till lägenheten och i torsdags flyttade den nya hyresgästen in! Kunde ju knappast bli bättre.
Så nu gör jag som kungen; vänder blad och går vidare, ett nytt kapitel i livets bok tar vid. Men som alltid är det alltid lite blandade känslor när man har någon form av uppbrott i tillvaron. Även om jag sedan jag flyttade hit varit fullt medveten om att jag ska flytta från denna lägenhet när utbildningen är klar, känns det aningen vemodigt. Eftersom detta är en studentlägenhet, har jag bara rätt att bo där under tiden jag pluggar, så även om jag skulle bli kvar i Kalmar skulle jag inte kunna bo kvar där.
Men när jag väl började plocka och packa ner, stå där och plocka med saker som något sätt kan vara ett minne från den tid jag bott där så kom faktiskt känslor av vemod vällande över mig.
Samtidigt ser jag förstås fram emot det som nu väntar! Snart är det dags för praktik och sedan bär det av till Stockholm igen. Ända sedan jag flyttade till Kalmar har jag mer eller mindre längtat tillbaka till Stockholm igen, även om jag trivts väldigt bra här också. Säkerligen kommer det finnas saker med Kalmar som jag saknar när jag väl är tillbaka i Stockholm också, det råder det inga som helst tvivel om.
Och trots att jag emellanåt klagat över tillvaron som student, kommer det säkerligen finna saker i den tillvaron jag kommer att sakna också! Jag har klagat över allt pluggande, alla tentor och att ständigt ha dåligt med pengar - bara för att välja ut några få saker. Men det är ändå två vitt skilda ting att jobba och att plugga. Som student är förpliktelserna mitt eget ansvar, stannar jag hemma drabbar det bara mig själv genom att jag halkar efter. Jobbar jag, drabbar det många fler än mig själv om jag är hemma från jobbet en dag. Så har man förstås en gemenskap och ett liv som inte förekommer på en arbetsplats. I alla fall inte på alla arbetsplatser...
Men ganska snart är jag trots framme vid måler jag kämpat för sedan hösten 2006! Nämligen att komma tillbaka till Stockholm och vara utbildad sjökapten. Förhoppningsvis får jag snart också ett jobb till sjöss, vilket förstås också är en del av detta mål.

Bilden lånat från Linda