Den gångna julen har jag slagit ett märkligt rekord. Jag har fått ovanligt få julkort - bara fyra stycken totalt! Jag pratar då traditionella julkort av papper: handskrivna och med frimärke på. Ni vet, sådana som brevbäraren delar ut och lägger i brevlådan. Ytterligare några julhälsningar har jag förstås fått via mejlen, men det känns mer opersonligt och inte alls lika roligt!
Det kan hända att jag är aningen konservativ, men jag måste nog erkänna att jag tycker det är bra mycket roligare med vanliga julkort än något massutskick via mejlen! Jag tillhör dem som fortfarande - varje år - skickar ut pappersjulkort med Posten. Sådana som jag någon vecka innan jul sätter mig ner vid skrivbordet, fullt utrustad med penna i ena handen och en kopp glögg i den andra för att pränta ner några handskrivna rader till dem som jag vill önska en god jul. Internet och mejl i all ära, men ibland är det faktiskt roligare att kommunicera på andra sätt också!
När jag varit sommarvikarie på Posten under min studietid, har jag fått en del insyn i hur postmängderna stadigt minskat sista åren. Från det att jag för första gången jobbade på Posten 1996, märks en markant skillnad i postmängderna, det råder det ingen tvekan om! De flesta - inklusive mej själv - har mer och mer övergått till att kommunicera via internet istället för per brev och vykort. Och visst har det sina fördelar om man vill att texten ska komma fram fort. Men samtidigt finns det en härlig charm i att få vanliga pappersbrev och kort också. Eller är jag ensam om att tycka det?
Under hösten har man kunnat läsa om hur de större morgon- och dagstidningarna tampats med stora förluster när pappersupplagorna minskar och allt fler väljer att läsa tidningen på internet istället. Även på den punkten tänker jag hålla mig på min bakåtsträvande linje och hävda att jag i grunden föredrar papperstidningen framför att läsa den på internet. För är det inte något speciellt med att hämta in tidningen från hallgolvet på morgonen och prasslande börja bläddra i den medan kaffebryggaren puttrar i köket?! Men vi som föredrar den typen av tidning tycks vara en stadigt minskande skara.
Jag kan tänka mig att vissa inte skulle tveka att kalla mig både konservativ och bakåtsträvande fossil, men det är åsikter jag står för! Under min studietid läste jag under långa perioder tidningarna på internet, eftersom jag inte hade råd med några prenumerationer. Men jag blev ganska snart uttråkad och saknade att ha en papperstidning att bläddra i.
Hur bra verktyg internet än är i flera avseenden, tycker jag det är tråkigt att det ska konkurrera ut så väldigt mycket annat....

DM 1 DN 1, 2 SvD 1

Bilden lånad från Div Design