Fyra ordningsvakter i Göteborg har begärts häktade, misstänkta för misshandel, grov misshandel och olaga frihetsberövande. Ytterligare två ordningsvakter sitter anhållna. Enligt åklagaren har männen arbetat som ordningsvakter vid två olika restauranger i Göteborg och vid minst 17 tillfällen misshandlat kroggäster sedan 2008. En av de anhållna männen har dessutom - vid sidan av arbetet som krogvakt - arbetat som civilanställd vid polisen i Göteborg.
Enligt åklagaren har ordningsvakterna mer eller mindre regelbundet misshandlat kroggäster med slag, sparkar och batong - i en del fall har misshandeln skett i krogens källare.

Är det inte märkligt att man så ofta hör om ordningsvakter som missköter sig mer eller mindre grovt?! Att det i alla yrkeskårer kommer in rötägg är inte så konstigt, det gäller garanterat de allra flesta yrken. Men på ett märkligt sätt tycks väldigt många rötägg dras till just yrket ordningsvakt.
Här i Kalmar kan man med täta mellanrum läsa om vakter som gör ganska rejäla övertramp, den senaste en dörrvakt som till och med börjat tafsa en kvinnlig kroggäst på bröst och underliv samtidigt som han kysste henne. Denne vakt är nu fälld för det han gjort.
Jag vägrar visserligen att tro att alla ordningsvakter missköter sig. Självklart finns det många som gör ett bra jobb, men alltför många rötägg tycks ändå hamna i detta jobb. Undrar just vad det är som lockar dessa personer till jobbet som ordningsvakt? Att de kan missköta sig med en ganska liten risk att åka dit? Kanske...
Man kan säkerligen säga att eftersom jag själv har dåliga erfarenheter av ordningsvakter, så lägger jag extra märke till just dessa historier. Men det är säkerligen en sanning med modifikation, för jag tycker mig inte ha sett "någon ökning" efter mina egna erfarenheter...
Istället hoppas jag man kan införa bättre kontroller av vad det är för personer man "släpper in" i den här branschen...

Källor: BAR 1 SvD 1

Bilden lånad från Micke

Jag ska inte klaga på min studentlya, som visserligen må ligga lite avsides men som ändå är fräsch, har bra hyra och ger mig tak över huvudet! För i Stockholm har bostadskön växt från 25.000 till 52.000 på tre år - och många studenter har valt att tälta i väntan på bättre bostad.
Men i väntan på mer permanenta bostäder finns det nu projekt på Stockholms vatten. I Värtan ska antingen ett passagerarfartyg eller ett fartyg som redan byggts om till studentbostäder ankras upp i fem år framöver. Det finns fyra olika alternativ vad gäller fartyg, varav två är ”Regina Baltica” och snart 45-åriga före detta M/S ”Kungsholm” som började som Amerikafartyg.
Själv hade jag inte tvekat en sekund om jag blev erbjuden en sådan bostad! Jag går dessutom redan nu tankar kring att skaffa en husbåt den dag jag har råd - istället för hus...

Källa: DN 1

---

Bilden lånad från Jorgas

Slutligen är åtminstone första delen av astrokursen avslutad och godkänd. En del i det hela är att hantera en sextant (som syns på bilden till höger) och vi har en mindre "uppkörning" för att visa att vi kan hantera denna. Med denna mäter man helt enkelt en himlakropps höjd över horisonten och utifrån höjden kan man sedan räkna ut var på världshaven man befinner sig. Uträkningarna är en lång rad sinus- och cosinussatser och för att få en något sånär tillförlig position behöver man ta minst tre sol- eller stjärnhöjder.
Men nu är som sagt första delen avklarad och jag är godkänd på sextant-delen. Nästa torsdag kommer en av de större tentorna och jag är nu i full gång att repetera och åter repetera för att förhoppningsvis sätta tentan denna gång. Jag har ju försökt flera gånger tidigare, men hamnat långt, långt ifrån gränsen för godkänt. Men har jag med åsnas envishet bestämt mig för att jag ska lyckas! Och jag tycker mig börja få relativt bra grepp om det hela faktiskt. Det jag kan fallera på är att det är så otroligt många moment för att komma fram till slutresultatet och i slutändan en position, att man riskerar att göra fel många gånger om på vägen dit. Just dessa tentor är faktiskt de enda gånger som tentavakterna i princip fått rycka tentan ur handen på mig när tentatiden är slut! Man behöver många gånger exakt de fyra timmar som ges för en tenta - och helst skulle man behöva en eller ett par timmar till för att vara hyfsat säker på att hinna med utan att känna sig stressad. Men just därför känns det förstås också bra att plugga så mycket som möjligt innan tentan så att allt sitter...
Jag har nu frånsagt mig rätt mycket jobb både denna vecka och nästa för att helt enkelt hinna plugga så mycket som möjligt fram tills tentorna går av stapeln. Sedan terminsstarten har jag haft inställningen att jobbet absolut inte får hå ut över skolan, att jag i första hand ska hinna med pluggandet. Och hitintills har det funkat bra, jag tycker jag hunnit med det jag ska! Att jag sedan ligger rejält efter i psykologin - vilket jag faktiskt gör - har med helt andra saker att göra. Jag har nu haft en smärre "dust" med internetbokhandeln jag beställt kurslitteraturen ifrån; de har nämligen långt ifrån levererat böckerna så snabbt som de lovat. Så som plåster på såren har man nu lovat att bjuda på den dyraste boken - som koster cirka 1200 kronor! Emellanåt lönar det sig att klaga med andra ord. :-)

Bilderna lånade från National Yacht club

Att urinera på allmän plats faller under förargelseväckande beteende och förra året fick över 5000 böta för att ha kissat på allmän plats. De som ertappades och nekade åtalades i stället och dömdes just för förargelseväckande beteende.
Men nu har en man friats för just denna gärning - att han kissat intill en busskur i Nacka, som ju förstås räknas som allmän plats. Mannen ska ha varit på väg hem sent en vardagsnatt och vid en folktom busshållplats bestämde han sig för att lätta på trycket, eftersom han visste att det inte fanns några offentliga toaletter i närheten. Han ska ha vänt ryggen mot vägen medan han kissade - men dock åkte i samma stund en polisbil förbi och eftersom platsen var upplyst kunde polisaspiranten se urinstrålens väg till marken.
"Tingsrätten finner att när XX klev av bussen en sen mörk vardagskväll och urinerade mellan busskurerna – där han trodde att ingen skulle se honom – inte anses haft uppsåt till att hans beteende i något avseende skulle vara ägnat att väcka förargelse hos allmänheten. Åtalet ska därför ogillas", resonerar Nacka tingsrätt i sin dom.

Personligen tycker jag detta låter helt vettigt! Jag gillar absolut inte att se folk - oavsett kön - lätta på trycket hur offentligt som helst! Står man mitt inne i stan eller någon annanstans där det rör sig mycket folk, finns det säkerligen en och annan som blir förargad och brottsrubriceringen kan vara befogad. Men smiter man in bland några buskar eller liknande, där risken är minimal att man blir sedd är det ju så otroligt oskyldigt... Det känns som att polisen borde ha viktigare saker än pinkande festprissar att ägna sig åt, inte sant?

Källa: AB 1

Bilden lånad från Pålsson

Bilder tagna i Christiania i helgen... Känns inte som att dessa regler skulle vara särskilt svåra att följa, eller hur?! ;-) Det var verkligen som att flyttas tillbaka till 70-talet när man gick in genom entrén till Christiania och strosade runt bland alla färgglada hus och hippies! Haschångorna låg som en dimma och det räckte med några få andetag så kände man sig praktiskt taget hög.
Fast jag får erkänna att Christiania inte var det enda jag hann med under mina två dygn i Köpenhamn. Klart att det blev flera vändor längs Strøget, en hel del god mat, pølse, øl och en hel del annat! Men jag var bara tvungen att dela med mig av dessa helt fantastiska skyltar... :)

För några år sedan, medan attackerna mot World Trade Center fortfarande var i färskt minne, flög jag till Seattle på USA's västkust. Normalt sett är jag inte särskilt flygrädd, jag är till och med rätt förtjust i att flyga! Mest tycker jag om starten, när planet tar fart längs startbanan och man trycks bakåt mot stolsryggen och efter en stund känner ur den tunga flygmaskinen lättar från marken.
Men när den stora och nästan fullsatta SAS-maskinen nu befann sig ganska exakt halvvägs över Atlanten kom jag på mig själv med något jag faktiskt inte trodde "fanns" hos mig! Det hade kanske egentligen inte lika mycket med flygrädsla att göra som det trots allt hade med fördomar!! Jag vet att man under långflygningar helst ska vara uppe och gå lite i planet, detta för att man annars kan få blodproppar i benen (själv brukar jag ytterst sällan göra detta och har hittills inte fått en enda blodpropp varken i benen eller någon annanstans) - och det var det också en och annan som nu gjorde.
Men när de allra flesta satt sig igen, noterar jag hur två män som såg ut att har arabiskt ursprung började vanka av och an längs de två mittgångarna i planet. Jag tyckte dessutom de verkade aningen nervösa. Och vilka tankar började plötsligt cirkulera i mitt huvud?! JO - att NU blir vi kapade!! Nu har man planerat ytterligar terroattacker mot USA och det är dessa två män som ska verkställa planerna!!
Dock satte de sig igen ganska snart - och inget hände heller. Några timmar senare landade vi helskinnade på Sealtes flygplats. Men visst är det märkligt hur man reagerar ibland?! Jag tror verkligen inte att alla med arabiskt ursprung eller alla muslimer är terrorister! Med tanke på hur många människor det finns i dessa folkgrupper, är det ju självklart att det finns en bunt rötägg även där - precis som inom alla andra grupper, oavsett hur man väljer att dela in människor i grupper. Tittar man etnisitet, religion, hudfärg, sexuell läggning, yrke, bostadsort, inkomst, utbildning - det spelar ingen roll, rötägg finns överallt. Och om nu min uppfattning att dessa män var nervösa för något stämde, kan de ju varit nervösa för vad som helst! De kanske var flygrädda, kanske skulle på ett viktigt affärsmöte i USA, träffa någon de aldrig träffat förr när de kom fram - vem vet?! :-) Min egen reaktion grundade sig säkerligen till stor del i att detta bara var ett drygt år efter 11 septemberattackerna som just personer med arabiskt ursprung låg bakom, givetvis i kombination med att vi alla har fördomar...

Denna helg befinner jag mig i Köpenhamn, men nåddes ändå av nyheterna om "dramat" som utspelade sig på Arlanda i morse, då ett plan på väg till Pakistan landade där sedan misstankar kommit fram om att en man med sprängmedel ska ha befunnit sig ombord.
Vad jag förstått av tidningarna, ska det sedan visat sig varit falskt alarm; man ska inte ha hittat några sprängmedel. Men jag kan tänka mig vilken oro man måste känna när man befinner sig på flera 1000 meters höjd i det läget! Bara misstanken om att någon kanske har planer på att spränga planet i luften kan säkert skrämma vettet ur den modigaste.
Den misstänkte bombmannen ska tydligen ställt sig frågande till misstankarna och blivit lite irriterade över gripandet - och är han nu oskyldig så får man ju har full förståelse för det.
Man kan ju undra vad en sådan anklagelse grundat sig i från början? Antingen har han något på sig sedan tidigare som lett till misstankarna - men det kan ju också vara så att han har någon rejäl ovän som helt enkelt velat sätta åt honom av någon anledning. Är det det sistnämnda, finns det nog minst en person som kommer få sina fiskar varma när och om sanningen rullas upp - för det brukar den ju göra för eller senare.
Det hela började tydligen med ett anonymt samtal från en telefonkiosk i Kanada. Det var en kvinna som ringde till den kanadensiska polisen och berättade att mannen på plats 23 L kunde spränga planet. Men uppenbarligen fanns även annat som pekade på att det kunde finnas sprängämnen ombord, så det var inte bara det anonyma samtalet... Skulle ju vara intressant att veta vad bara?! :-)

AB 1, 2 DN 1, 2 EX 1, 2 SvD 1, 2, 3 VG 1, 2

Bilderna lånade från Anna och Explore store

När jag började skolan i mitten av 80-talet, visste man knappt vad en dator överhuvudtaget var, än mindre en mobiltelefon. Jag har ett minne av en artikel i Kamratposten när jag gick på mellanstadiet, där man skrev något i stil med att "i framtiden kan du behöva kamma dig innan du pratar i telefon, för då kanske den andre ser dig på en skärm".
Jag tyckte förstås det lät som taget från någon science fiction- film! Att det bara några år senare skulle vara en självklarhet att kunna göra just detta trodde i alla fall inte jag själv.
Helt plötsligt har man nästan slutat skriva pappersbrev och vykort till varandra, man skickar inte längre in en filmrulle för framkallning för att sedan få ett paket pappersbilder med posten. Istället har man bilderna digitalt i datorn eller på mobilen - och vill någon annan se bilderna skickar man ett mejl eller MMS.
Själv går jag ytterst sällan hemifrån några längre stunder utan att ta med mig mobiltelefonen och reser jag bort, ja då åker oftast min bärbara dator med i bagaget också. Det allra mesta kan man plötsligt sköta elektroniskt via nätet och någon som levde för 50 år sedan skulle förmodligen tro sig kommit till en annan planet om han/hon vaknat upp från de döda nu...

Nejdå, jag tänker inte vara någon bakåsträvqre och säga att utvecklingen är av ondo, jag är snarare "lagd" åt andra hållet. Ibland hör man kommentarer om att "det har ju funkat förr" som argument till att inte ha till exempel mobil eller internet.
Jovisst har det det, men å andra sidan kan du använda det argumentet om vilka teknaliteter som helst. Det fanns säkert personer som sa exakt samma sak när TV:n, radion, videon, kylskåpet och elspisen kom.
För även om det har funkat förr, ska man heller inte förringa saker som kan underlätta tillvaron på oliksa sätt. Då blir man verkligen en bakåtsträvare. Däremot ska det heller inte gå för långt åt andra hållet heller. Att msn, Facebook och liknande tillåts överta att rent fysiskt umgås med folk, att man inte ens kan gå ut med soporna utan att ta med sig mobilen.
För visst blir många saker väldigt mycket enklare, när man inte längre är beroende av ett telefonjack för att kunna ringa eller man måste skicka precis allt i pappersform eller tillbringa timmar i telefon för att ringa runt och jämföra priser på olika saker.
Men det är ju också en väldig skillnad nu om man jämför för bara några år sedan. Alla de teknologiska saker vi omger oss av idag vågade man knappast drömma om att man skulle äga för 15 år sedan. Ibland leker jag med tanken hur långt den teknikska utvecklingen faktiskt kan gå? Hur ser det ut om ytterligare 40-50 år med tanke på vad som skett de sista decennierna? Finns det någon gräns för hur långt utveklingen kan gå?

Bilden lånad från Norrtälje kommun, Watblog

Idag är rösterna från valet i söndags slutligen färdigräknade. Av de handskrivna valsedlarna har man kommit fram till att inte mindre än 120 personer röstade på Kalle Anka. Till det fick Musse Pigg en röst, Harry Potter en och kungen tre. Samtidigt fick Gud och Jesus två röster var!!
Skulle visserligen hellre se någon av dessa figurer i Riksdagen än Jimmie Åkesson, men samtidigt undrar jag ändå hur man tänker när man lägger en röst på en figur där det inte finns en realistisk chans att vederbörande ens dyker upp till voteringarna?! ;-)

Källa: VG

Bilden lånad från NE

Här ser vi vad vi röstat in i Riksdagen!!

AB 1 DAG 1 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 EX 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, 4

Det var inga muntra miner när TV:n slogs av och lamporna släcktes för kvällen i den lindqvistska studentlyan igår kväll! Jag hade verkligen hoppats och trott att de röd/gröna skulle vinna valet igår, även om jag visste om att det var otroligt jämnt. Personligen har jag tyckt Alliansen gjort bort sig lite för mycket för att de skulle kunna behålla makten ytterligare en mandatperiod - men uppenbarligen fanns det lite för många som inte höll med mig på den punkten! Samtidigt är det ju så här det är i en demokrati, så det finns inget annat att göra än att respektera och smälta valresultatet förstås.
Det som känns allra märkligast och svårast att smälta är givetvis att Sverigedemokraterna fått inte mindre än 20 mandat i Riksdagen! De var till och med några tiondels procent större än Vänsterpartiet när jag slog av valvakan igår kväll - om det sedan blev slutresultatet har jag dock inga siffror på just nu.
Hur det sedan kommer sig att så pass många röstade på detta parti kan man självklart diskutera i oändlighet. Många har garanterat främlingsfientliga åsikter och väljer därav SD, förstås. För andra är det säkert inget annat än en protest för att man inte ser något annat alternativ till de etablerade partierna. Man röstar inte helt enkelt inte för något - man röstar mot något. Sen återstår att se om SD går samma öde till mötes som Ny Demokrati gjord på 90-talet, de gjorde ju ett kanonval första gången de ställde upp för att sedan åka ur Riksdagen med buller och bång nästkommande val.
Redan tidigare har det ju diskuterats om man skulle utlysa nyval i den situationen att SD skulle få en vågmästarroll. Hittills har jag själv inte hört någon debatt om det under dagen, men det kanske är en diskussion som kommer med tiden, vem vet?! Miljöpartiet har ju nobbat Reinfeldts inbjudan till samarbete - vilket jag själv i och för sig tycker är bra - så man undrar ju då vilket parti Moderaterna kan tänka sig att samarbeta med för att få majoritet? Eftersom de hävdar att SD är uteslutet...
Jaja, den som lever får se hur det hela slutar. Det kommer ju garanterat att visa sig. :-)

Jag var faktiskt nära att att börja gapskratta när jag nyss gick igenom mejlen. Inte för att det egentligen känns så roligt, utan snarare att det hela blev en ganska ironisk situation.
Jag hade nämligen fått svar från försäkringsbolaget kring rutinerna när jag nu ska lämna in mopeden för reparation sedan den återfanns i fredags. Jag hade mejlat och frågat om det hade några åsikter kring vilken verkstad jag anlitade för reparationen, eller om jag kunde bestämma det helt själv. Svaret löd att man här i Kalmar har samarbete med - *trumvirvel* - Däckhuset (!!!) för den här typen av reparationer.
Jag visste själv inte om jag skulle skratta eller gråta! I nödfall får jag väl svälja min stolthet och gå dit, men det gör jag dock inte i första taget. Så jag har nu bett om ett alternativ! En möjlighet är självklart - eftersom jag ändå ska lämna in den för ett antal garantireparationer - helt enkelt tar den till verkstaden i Nybro, så får de göra både garantireparationen och reparationen för försäkringen. Det råkar nämligen vara samma verkstad som tog hand om mitt försäkringsärende i samband med att förra mopeden återfanns och skulle besiktigas och den gången var mitt val av verkstad inget som försäkringsbolaget motsatte sig.
Men får nog säga att jag blev aningen irriterad på den verkstad som jag normalt brukar anlita och där jag hitintills varit väldigt nöjd med bemötandet! Innan jag bestämde mig för att köpa mopeden mejlade jag dit och frågade om de åtog sig kinesiska märken, eftersom jag vet att inte alla verkstäder gör det. Svaret var svårt att misstolka; "klart vi gör det, inga problem!", löd det. När jag nu ringde och frågade om de var villiga att ta hand om försäkringsärendet, var tonen en annan. Visserligen var de inte otrevliga på något sätt, men några kinesiska mopeder var de minsann inte villiga att ta in i verkstaden! Jag påpekade att det var motsatsen till vad de sagt i somras och de gjorde det enkelt för sig genom att skylla på någon sommarvikarie som inte längre jobbade kvar.
Så jag får nog snällt acceptera att jag får försöka baxa iväg mopeden till Nybro, eftersom jag förmodligen ändå måste ta dit den för garantireparationen i situationen av att försäkringsbolaget inte löser in mopeden. Så det blir till att försöka låna en bil och en släpkärra och sedan åka iväg de knappa fyra milen till verkstaden...
Men löser man nu in även denna moped, kommer det inte bli fler mopeder för min del - det är faktiskt en sak som är säker! Det är bara 2-3 månader till jag möjligen är i behov av den innan jag sedan sticker till sjöss - och därefter kommer det vara bil som gäller när jag väl börjar jobba "på riktigt". Så det känns bara dumt att lägga pengar och besvär på ytterligare en moped. Det har trots allt varit något jag köpt för att det är ett billigt alternativ till buss och bil nu under studietiden och inte något jag känner är ett bra alternativ till bil när jag väl har en normal inkomst igen.

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16 DAG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10
SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

Bilderna lånade från Djupt inuti och Waltraud Fais-Månsson

Ikväll skulle jag egentligen gått på Vänsterpartiets valvaka här i Kalmar och hade egentligen sett fram emot detta. Men jag har varit på språng en stor del av dagen och kom hem bara någon timme innan valvakan började, så jag bestämde mig för att helt enkelt för att stanna hemma och istället följa rösträkningen via TV:n.
I skrivande stund har första vallokalsundersökningen kommit och just nu pekar det på att alliansen får sitta kvar ytterligare en mandatperiod - något som inte är särskilt roligt att se! De ger visserligen inget annat än en fingervisning och kan självklart ändras till de röd/grönas fördel (som jag hoppas förstås), men jag vågar själv inte hoppas på för mycket...
Man kan ju se märkliga kontraster, får man säga! Plötsligt har Moderaterna sin valvaka vid Norra Bantorget, som i grunden är mer rena arbetarkvarter - så man kan ju se att de faktiskt försöker röra sig mer åt vänster för att "ragga" väljare. Alltmedan Socialdemokraterna håller till på Tekniska muséet på Djurgården i Stockholm. Man undrar om alla partier mer och mer rör sig mot mitten?! ;-)

Jag vet inte hur många valarbetare jag blivit "uppraggad" av sista 2-3 dygnen, alla partier har haft folk i farten praktiskt taget dygnet runt sista tiden. Till och med runt midnatt i natt hade jag både sissar och moderater efter mig inne i stan när jag gjorde en mindre krogrunda igår kväll.
Men vad jag röstat på idag har jag sedan länge bestämt, förstås. Då jag sedan länge är medlem i Vänsterpartiet, finns det trots allt inte så många alternativa partier att rölsta på för min del. Så idag knatade jag iväg till vallokalen med röstkortet i högsta hugg för att rösta förstås. För min egen del är det inte bara en rättighet att rösta utan faktiskt något av en skyldighet - även om man i Sverige inte blir bestraffad för att inte rösta.
Lite ironiskt får man notera att det ju är val i Afganistan just denna helg också - där det däremot varit prat om valfusk, attentat och en massa annat elände i valets spår. Här i Sverige har det istället blivit stora rubriker för att en 73-årig man gripits med en gömd kniv i närheten av Fredrik Reinfeldt idag. Så det är ju verkligen skillnad på val och val i olika delar av världen och man får inse hur tryggt det ändå är att gå till val i Sverige...
En fråga jag själv funderat på under valrörelsen, är hur det kan tänkas låta i fikarummen på Riksdagen och regeringskansliet?! Under valdebatterna är det ofta hetskt, man anklagar varandra för lögner, svek och det ena med det andra - är det samma jargong i fikarummen? Eller går Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt och dunkar varandra glatt i ryggen och diskuterar vart man ska ha afterwork på kvällen? :-)

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10
SvD 1, 2, 3 SVT 1, 2, 3, 4 VG 1, 2, 3, 4

Bilden lånad från TEXT

Men har man väl röstat, kan man ju alltid ändra sig! Eller hur var det nu, Mona Sahlin?! ;-)

Bilden lånad från DN 2010-09-19

AB 1 DN 1, 2, 3, 4, 5 EX 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5 SVT 1, 2, 3

Det är bara timmar kvar tills vallokalerna öppnar imorgon och in i det sista pågår förstås debatten om vilket av blocken som är lämpligast vid makten de närmsta åren.
Ett fall som varit högaktuellt senaste dagarna är ju Annica, som trots en kronisk sjukdom tvingas tillbaka till arbetslivet trots att till och med Försäkringskassans egna läkare säger att hon aldrig mer kommer att kunna arbeta. Alternativet är socialbidrag, men då kräver socialtjänsten att hon säljer sin lägenhet.
Men efter att dottern Emelie skrivit ett blogginlägg om sin mammas öde, har Annicas fall uppenbarligen blivit en världsnyhet. Det har skrivits i varenda tidning om fallet, de röd/gröna har använt fallet som argument i valduellerna - och nu går det även att läsa i Washington Post om "hur ett enda blogginlägg förändrat det svenska valet", liksom på en av de större amerikanska bloggarna.

Alliansen slår förstås ifrån sig och tycker att detta bara är ett enskilt fall, att det inte är så det är tänkt att fungera. Nej, det kan hända - men fortfarande är detta en konsekvens av Alliansens styre de senaste fyra åren. Man kanske ska tänka efter innan man genomför stora förändringar i sjukförsäkringssystemet så att sådan här fall in riskerar att komma till?! Självklart kan det alltid bli fel - och det har givetvis dykt upp ett och annat märkligt bedömt fall även under Socialdemokraterna vid makten. Men jag har en känsla av att dessa konstiga och hjärtlösa fall blivit fler sedan valet 2006.
Jag håller absolut med om att målsättningen ska vara att man ska rehabiliteras och komma ut i arbetslivet igen så fort som möjligt - men inte till vilket pris som helst. Och är man kroniskt sjuk och inte arbetsför, ska man givetvis inte tvingas arbeta alls. Självklart ska man se om det finns möjlighet att man kan sköta andra jobb om man inte kan återgå till det jobb man en gång hade, men de senaste årens regeländringar känns aningen hårt tilltagna!
Skulle borgarna vinna valet imorgon - vilket Gud förbjude - hoppas jag innerligt man tittar över reglerna rejält så att den här typen av fall inte ska behöva förekomma i välfärdslandet Sverige.

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6 EX 1, 2, 3 SVD 1, 2, 3, 4 SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

Bilderna lånade från Caught in the act, Astoff

Just nu vet jag inte riktigt om jag ska skratta eller gråta! I förmiddags ringde polisen och berättade att man hittat mopeden som stals igår. Mopeden hade man baxat iväg några hundra meter från min adress tvärs över stora vägen till villaområdet mittemot. Där hade man mekat med, men framförallt att sabotera mopeden. Framkåpan var bortbruten, glaset till hastigehetsmätare och tankmätare var krossade - bland annat.
Med största sannolikhet har vi här en "impulsstöld", några snorungar som velat ha lite skoj. Så har de förmodligen inte fåt igång mopeden och då blivit rejält lack och istället sabbat så mycket de kunnat på mopeden innan de lämnade den i ett buskage.
Jag måste ändå ge en eloge till polisen som faktiskt tog det hela på stort allvar och ägnade många timmars arbete åt att mopeden återfinns. En av polisens tekniker kontaktar mig först och talar om att mopeden är återfunnen, att han kontaktats av en privatperson som hittat den. Han åker till platsen för att dubbelkolla att mopeden faktiskt står på angiven plats och kontaktar mig då igen för att jag ska kunna komma dit och visa vilka skador som tillkommit efter stölden. Jag åker förstås dit och där står polisen och gör en grundlig brottsplatsundersökning; man tar fingeravtryck, knäpper kort och dokumenterar. Två timmar efter första samtalet kan jag leda mopeden tillbaka hem till mig - och hade fått ett mycket bra bemötande av polisen på plats.
Jag må vara polisanställd sedan länge, men kunde inte min vildaste fantasi tänka mig att man faktiskt skulle skicka ut en polis att göra brottsplatsundersökning för en mopedstöld! Visserligen har jag inga större förhoppningar om att man kommer få tag i gärningsmannen/-männen - och underförstått lät även polisen på plats mig förstå att jag inte skulle fästa alltför stora förhoppningar till det. Men det faktum att man faktiskt ändå kom till platsen och gjorde en brottsplatsundersökning gjorde mig rätt imponerad, det måste jag erkänna! Sen får man se om man har turen att gärningsmannen/-männen åker fast också - någonstans hoppas man ju ändå på detta... :-)

Bilderna lånade från Torsgate,

Första mopeden jag ägde under några veckor 2006, den blev efter bara några veckor sönderslagen trots att jag vid tillfället hade den inlåst i ett MC-garage. Det var andra gången just denna moped blev utsatt för vandaler, första gången var inne i stan här i Kalmar. Så denna andra gång tröttnade både jag och försäkringsbolaget, de valde att lösa in den istället.
Strax efter detta köpte jag ytterligare en moped, som jag faktiskt fick behålla relativt helskinnad fram till i våras. Då stals den - trots att den var låst, men dessa proffs vet ju hur de ska göra!
Som de flesta av er som känner mig och/eller läser min blogg, köpte jag en helt ny moped för försäkringspengarna för en dryg månad sedan. Och vad tror ni hände i natt? JO - någon stal den!!! Den var låst och larmad, men ändå lyckades någon sno den - och jag blir bara så obeskrivligt trött.
Det må vara så att jag igår svor över den eftersom den inte startade, men å andra sidan är det inte heller det just nu är frågan om. Det som stör mig är att det finns personer som helt enkelt inte kan respektera vad som är "mitt och ditt". I grunden ska egentligen inte ens behöva låsa en moped, cykel eller bil - ingen ska röra det som man inte äger!!
Jag fattar faktiskt inte vad man ska göra med sina ägodelar - ska jag behöva ha med mig moppen i sängen eller cementera fast den för att ingen ska sno den? Detta medför en hel hög med extraarbete i form av pappersarbete och telefonsamtal åt olika håll. Visserligen är den försäkrad, men jag har fortfarande en självrisk på 3.000 kronor och jag kommer vara utan färdmedel fram tills mopeden antingen återfinns eller jag får ut mina försäkringspengar.

Jag ska nu ta mig en funderare hur jag ska göra, men mycket lutar åt att jag inte kommer köpa någon ny moped i den situationen att jag inte får igen den nu stulna. Det kommer ta en cirka en månad från dags dato innan jag får några försäkringspengar och då har jag cirka två månader innan jag ska ut på min restpraktik varefter jag kommer börja jobba igen. En av mina första investeringar då kommer givetvis vara en bil, så det känns rätt onödigt att lägga pengar på en moped.
Men - fortfarande - stör det mig att det finns personer som inte kan hålla fingrarna i styr och respektera andra egendom. Vad ger dessa personer rätt att ta sådant som faktiskt är mitt och på så sätt delvis "bestämma" hur min tillvaro kommer att se ut framöver?!

P.S.
Skulle någon - mot all förmodan - se en moped som den på bilden med registreringsnummer CHM 959 så är det min! Kontakta gärna mig i så fall på tlindqvist@hotmail.com!! D.S.

Bilden lånad från Jula

ÖST 1

Inatt regnade det rejält - och tror ni mopeden har startat idag? Nej, helt rätt! Vatten tål den inte, nämligen. Är inte det märkligt? Känns som att köpa en båt som inte klarar av att ligga på land över vintern eller bil som inte klarar att stå utomhus över natten. Det känns absurt att en några veckor gammal moped inte startar när det regnat.
Det må vara så att jag köpt en billig moped, men att efter ungefär en månad kunna fylla en hel A4-sida - DATASKRIVET - med fel av olika slag som man kunnat hitta på den. När jag började fundera på att köpa moped från Jula, var jag lite skeptisk till en början. Jag tittade runt, kollade på internet efter "recensioner" på Julas mopeder. Jag kunde inte hitta några som helst negativa skriverier om mopederna över huvudtaget - med reservation för att jag givetvis kan ha missat omdömen någonstans.
Så det blev ju affär förstås, men nu känns det inte riktigt lika kul. Det har varit en del småsaker på den och jag hade under den här veckan tänkt åka till verkstaden i Nybro som gör garantireparationer på mopederna Jula säljer. Men nu finns det förstås inte en sportslig chans att jag kan få mopeden till Nybro nästan fyra mil bort - jag kan ju knappast leda den dit.
Idag ringde jag till Jula och frågade vad jag skulle göra och frågade om de kunde hämta den. I bakgrunden hör jag en grinig butikschef som påpekar att "Det finns ingen som åker runt och hämtar upp mopeder. Köper han en bil, får han ta den till verkstaden - samma sak gäller på Jula.". Inte riktigt sant. När jag köpte min förra moped hade jag också ett års garanti, det stället där jag köpte den åkte visst och hämtade mopeden så länge det rörde sig om reparationer som täcktes av garantin. Så visst finns det ställen som gör det, även om inte alla gör det.
Nu får jag hoppas det inte regnar inatt så kanske mopeden startar imorgon, så att jag kan få iväg mopeden till Jula. Sen får det lov att fixa det på något sätt...

Bilden lånad från Jula

När tiokronorssedeln försvann för en massa år sedan, kunde jag själv inte låta bli att behålla en sedel - som faktiskt fortfarande ligger kvar hemma i mitt kassaskrin. Den är lite rolig att ha kvar, känns som något av ett "barndomsminne" på nåt vis. Lite grann kan det gräma mig att jag inte har kvar någon 5-, eller 25-öring, som ju alla togs bort när jag var riktigt liten under tidiga delen av 80-talet, liksom 10-öringen som försvann -92.
Det som man kanske inte alltid tänker på, är att det trots allt är ganska stora pengar det är frågan som är i omlopp - även i dessa små valörer. Själv har man har förmodligen inte mer än några kronor i "örings-mynt", men sammantaget blir det ju en hel del. När tiokronorssedeln försvann kan jag tänka mig att en och annan sprang iväg och växlade in dem till de nya mynten eller större valörer - men hur många tänker den tanken när nu 50-öringen tas bort den 30 september?

Källor: ROD, Riksbanken 1, 2, My Newsdesk

Ett av de bästa politiska tal jag hört i valrörelsen i år kan ni hitta i klippet här nedanför. Själv kommer jag allvarligt överväga att emigrera om Alliansen vinner även detta val. Nej, fullt så allvarligt är det inte - men jag ser det som en smärre katastrof om Alliansen får sitta en mandatperiod till.
För man demolerar samhället steg för steg - och visst är konkurrens bra, men inte hur extremt som helst! Precis som Stellan Skarsgård här säger, är total utförsäljning en lika extrem tanke som den extreme kommunisten som ser privat ägande som ett brott...
Och detta ÄR ett viktigt val på många sätt! Enligt mätning efter mätning kan man se hur jämnt det faktiskt är mellan blocken; ena gången leder de röda och nästa gång alliensen. Det kan givetvis tolkas på många sätt, men en kvalificerad gissning är förstås att många är osäkra - och det är ju just dessa personer som ska sig en extra funderare över hur man vill att det svenska samhällets utveckling ska se ut de närmaste fyra åren.

Och som i alla valrörelser, älskar förstås media att gotta sig i varenda tabbe och misstag poltiska partier och politiker gör, så här dagarna innan valet.
Tomas Bodström ska ha bjudit en 16-åring på vin och på Vänsterpartiets fest i Södertälje har man haft en strippa. Saker som självklart är förkastliga - men som också tar fokus från vad partierna egentligen jobbar för...

RELATERAT: AB 1, 2, 3 DAG 1 EX 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 SVT 1, 2, 3 VG 1, 2

Helgen blev - precis som jag ju väntat mig - ganska intensiv. Min mamma med sambo kom i fredags och jag fick under fredagseftermiddagen ett "ryck" att handla hem till en kräftskiva i all enkelhet. Jag hade svårt att komma på något vettigt att bjuda på till middag när det kom, men till min stora glädje hade man extrapris på räkor i affären där jag brukar handla. 60 kronor för två kilo kräftor är verkligen inte mycket att bråka om, så på stående fot i affären gjorde jag om hela handlingslistan och handlade hem alla tillbehör.
På lördagen blev det en utflykt med matsäck och en sväng till bland annat Capellagården. Det är alltid lite kul att få agera "guide" när man har främmande, även om jag givetvis inte kan Kalmar med omnejd lika bra som någon som är uppvuxen här.
Men oavsett var man bor, blir ju alltid de nya hemtrakterna lite vardag till sist. Varje gång jag flyttat till en ny stad, har jag sett fram emot allt jag ska göra i den nya staden; allt jag ska se och hinna med. Men varje gång har jag tvingats inse att man ju faktiskt tar med sig sin vardag vart man än kommer! Man jobbar, äter, sover och sköter sin vardag och får alltsom oftast ganska lite tid över till att avverka de turistattraktioner som finns. Så var det när jag flyttade till London, till Stockholm och likadant nu i Kalmar. Men här tycker jag mig ändå ha varit lite duktigare än i London och Stockholm måste jag säga!
Här har jag på något märkligt sätt rotat mig lite mer med umgänge och har även haft en hel del besörk och på så vis haft "anledning" att ta mig runt på ett annat sätt än i de städer jag tidigare bott.

Jag får fortsätta inse att det är få saker som provocerar mig så mycket som krångliga teknikaliteter! Datorer kan jag med så länge de fungerar, men så fort de krånglar är jag totalt nollställd; jag kan inte ett smack!
Vad gäller motorer är det om mäjligt ännu värre. Jag kan starta dem, köra, tanka och möjligen kolla ojla, kylarvätska och spolarvätska - men sen tar det helt enkelt stopp. Och idag har jag varit färdig att totalt vandalisera mopeden! Även om jag förstås innerst inne vet att det inte blir bättre av att bli våldsam gentemot fordon och motorer, skulle det ge mig något av en inre tillfredsställelse att få ut lite av mina aggressioner!
På sistone har det ena felet efter det andra börjat dyka upp och den här veckan var tanken att jag skulle bege mig till Nybro, där den verkstad Jula (där jag köpte mopeden) har avtal om garantireparationer.
Mopeden har varit svårstartad varenda gång det regnat och jag har väl misstänkt att fukt trängt in någonstans i motorn. Idag har det regnat till och från större delen av dagen och när det väl var dags för mig att åka hem, vägrade den totalt att starta. Jag försökte gång efter gång, men inte gick motorn igång!
Till sist var humöret i jämnhöjd med fotknölarna och jag gav upp. Mopeden fick stå över natten inne i stan och jag tog bussen hem. Det blir nya försök att starta den imorgon och köra den till verkstaden om den startar. I annat fall får Jula ombesörja transporten till Nybro, eller helt enkelt häva köpet. Jag har nu lyckats fylla en hel A4-sida med fel på mopeden, vilket ju är rejält märkligt med tanke på att den bara är några veckor gammal. Men dår får man för att man är dumsnål och köper billigt krafs istället för att lägga några kronor extra och få lite mer kvalitet.

Bilderna lånade från SVT, Nollsuicid

Har du tänkt på att den enda tiden i våra liv som vi vill bli äldre är när vi är barn? När du är yngre än 10 år är du så åldersfixerad att du räknar i delar av ett år!
"Hur gammal är du?"
"Jag är fyra och ett halvt!"
Men du är aldrig 36 och ett halvt - men däremot är du fyra och ett halvt, fem och ett halvt och så vidare. När du sedankommer upp i tonåren, blir det hela ännu svårare att bromsa. Nu hoppar du fram ett och iblandtill och med flera år när du blir tillfrågad om din ålder.
“Hur gammal är du?”
“Jag kommer att fylla 16."
Du kanske bara är 13 - men hallå, du kommer ju att fylla 16 en dag!
Och sedan den största dagen i ditt unga liv, du blir 18. Bara orden låter som en högtidig ceremoni, eller hur?!
Men sedan passerar du 30. Och - vad hände här? Orden får dig att låta som sur mjölk! Du BLIR 21, du PASSERAR 30,
Sedan GÅR du mot 40... Och innan du vet ordet av, har du NÅTT 50. Och du KLARAR dig till 60. Du har nu byggt upp så mycket fart och energi att du SPRÄNGER 70-vallen! Om allt sedan går som det skall, UPPNÅR du den hedersvärda åldern av 80 år. Är du sedan frisk och får ha hälsan i behåll når du snart 90 - och här börjar du plötsligt avrunda nedåt;
"Jag fyllde nyligen 91!"

Så här följer några regler för att hålla sig ung:

1. Undvik alla nonsenssiffror.
Dessa inkluderar ålder, vikt och längd. Låt din doktor bekymra sig om sånt. Det är trots allt därför du betalar hans arvode!

2. Försök att bara skaffa glada och pigga vänner.
De sura och griniga drar bara ner dig.

3. Lär så länge du lever.
Lär dig mer om datorer, hantverk, trädgårdsskötsel, eller vad som helst... Låt aldrig hjärnan gå på tomgång.
Ett sinne på tomgång är djävulens verkstad - och djävulens namn är Alzheimer's.

4. Njut av enkla saker.
Det kan vara ett bra TV-program, vackert väder, en film, lite god mat... Bara du njuter och ser fram emot det!!

5. Skratta ofta, länge och högt.
Skratta tills du tappar andan!!

6. Tårar är ibland oundvikliga.
Försök att uthärda sorg och smärta, och gå vidare. Den enda som är med dig hela ditt liv är du själv. LEV medan du lever!!

7. Omge dig själv med sådant du älskar!
Antingen det är familjen, husdjur, minnessaker, musik, växter, hobbys eller vad det nu är.

8. Vårda din hälsa:
Om den är god, försök att bibehålla den.
Om den är instabil, försök att förbättra den.
Om den är bortom din förmåga att förbättra den, skaffa hjälp.

9. Gör inga “skuldresor”.
Ta en tripp till köpcentret, eller till en annan stad eller landskap; Till ett främmande land, men INTE dit du finner skuldkänsla.

10. Ta tillvara varje tillfälle att tala om för andra att du älskar och tycker om dem!

Bilden lånad från Bek, Coup on dad och Aftonbladet

Hamnade tidigare ikväll framför partiledardebatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Är det inte märkligt hur duktiga politiker är på att smutskasta varandra?! Det kan störa mig fruktansvärt hur mycket energi man lägger på att spy galla över vilka "fel" de anser att motståndarna gör eller gjort, men alldeles för lite på vad de själva skulle göra istället.
Det märkliga är samtidigt att de flesta av de etablerade partierna har ungefär samma mål, men olika vägar dit. Både högern och vänstern vill ha ett välfärdssamhälle, men vägen dit tycks skilja sig åt en aning.
Jag kan hålla med alliansen om att man självklart inte ska kunna gå på A-kassa år ut och år in i väntan på att drömjobbet med stort D ska dyka upp. Självklart måste man vara villig att flytta på sig, att pendla en bit och vara till arbetsmarknadens förfogande medan man bär A-kassa. Och visst ska man inte kunna få sjukpenning år efter år när det inte finns någon chans att återgå till det jobb man en gång haft, men det finna andra jobb man kan göra.
Men när arbetslösa tvingas flytta från en landsända till en annan, när inte ens en begravning inom familjen räknas som skälig anledning att "vara borta från arbetsmarknaden" en eller ett par dagar har det gått för långt. När sjukskrivna tvingas ut i arbetslivet trots att de inte är friska nog, samma sak då: det har gått för långt.
Den allmänna attityden hos moderaterna är att är man arbetslös. är man det för att man är lat och inte vill arbeta, detsamma med sjukskrivna; de inbillar sig bara att de är sjuka för få sjukersättningen och slippa undan arbetslivets förpliktelser. Självklart ska de som fuskar jagas och straffas för vad de gjort, men kollektiv bestraffning är knappast human politik...

AB 1, 2 DAG 1 DN 1, 2 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6 SvD 1, 2, 3, 4, 5 SVT 1, 2

Bilden lånad från Rachelle

Den 11 september 2001 flögs de två kapade passagerarplan rakt in i tvillingtornen World Trade Center i New York. De två skyskraporna fattade eld och rasade och 2852 människor omkom. Totalt fanns cirka 17 000 människor i WTC när attackerna skedde - som totalt ledde till att 2996 människor omkom.
Försäkringsbranschen ska ha drabbades hårt av attackerna, skadorna uppskattas till rekordstora 40 miljarder dollar.

Själv kan jag inte riktigt fatta att det är hela nio år sedan! Det är väl en dag som de flesta kommer att minnas rätt tydligt, misstänker jag.
Personligen har jag reagerat på vilket utrymme detta attentat fått i jämförelse med många andra större, tragiska händelser. Inte för att terrorattackerna i USA på något vis ska förringas, det menar jag verkligen inte. Men jämför man med många händelser som också skördat tusentals dödsoffer, ges det väldigt utrymme i media. En parallell som DN drog för några veckor sedan var oljeutsläppet i Mexikanska Gulfen, som givetvis stort utrymme i media världen över. Samtidigt hade man enorma oljetusläpp i Nigeria (har jag för mig att det var), som givit enorma miljökonsekvenser och pågått i många år - men som det knappts skrivits en enda rad i tidningarna om. Trots att det var fullt jämförbart med katastrofen i Mexikanska Gulfen (fortfarande enligt DN).

Bilderna bl a lånade från Misshagen/NBC News,

Relaterade länkar: DN 1 E24 1 NYT 1, 2, 3, Len's Blog 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5,

AB 1, 2 DAG 1 SvD 1 SVT 1, 2, 3

Bilden lånad från Östran

På lördag - på årsdagen av 11/9-attackerna i New York - planerar en kristen församling i Florida en ett bokbål, där man ska bränna Koranen. Något som uppenbarligen orsakat ett ramaskri runt om i världen, framförallt bland muslimer förstås. Den kristne pastorn som planerar bokbålet medger själv att han skulle känna sig kränkt och förolämpad om någon brände Bibeln eller den amerikanska flaggan.
Jag tänker inte lägga alltför många värderingar i att man planerar att bränna Koranen. Men jag tänka mig reaktionerna bland många muslimer, det kommer förmodligen bli ett totalt ramaskri! Ni minns väl reaktionerna kring alla Muhammed-teckningar?!
Och jo, det har hänt att muslimer bränt både amerikanska och danska flaggor, det vet jag! Själv kan jag väl tycka att det är märkligt att sänka sig till denna nivå. Man kommer knappast någonstans med sådant agerande - utan att försvara vad "motståndslägret gjort sig skyldiga till".
Men en sak kan jag i alla fall se! Att ytterst få enskilda faktorer har väl någonsin vållat så många oroligheter, så mycket hat, så många krig, våldsamheter och orättvisor som just religion. Så var det förr och det tycks hålla i sig även på 2000-talet. Någonstans kan jag inte låta bli att tycka att just religion om något borde väl värna om tolerans gentemot andra människor, att respektera andras åsikter och bemöta varandra med ödmjukhet och välvilja. Men uppenbarligen tycks religion inte ha den motsatta effekten på många människor! Självklart inte på alla, men alltför många. Här har religionen istället haft totalt motsatt effekt och man blir mer krigslysten och hatfylld än någonsin.

DAGEN 1, 2, 3 DN 1 SVT 1, 2, 3 VG 1, 2, 3

Bilden lånad från Overodds

Idag kände jag för första gången sedan terminsstarten den enorma trötthet man känner i huvudet efter en hel dag i skolbänken. Jag har haft två föreläsningar, vilket är en bråkdel av vad jag oftast haft under mina hittills fyra läsår i på högskolan. Föreläsningarna har haft sämsta möjliga placering under dagen; det första och det sista "passet" på dagen. Detta innebar sex timmar håltimme mellan föreläsningarna. Dock är det inte heller helt fel - jag hann istället med att plugga en hel del psykologi under dessa timmar.
Men efter att nu ha tillbringat några veckor i skolan med pluggande 8-10 timmar per dag, börjar det faktiskt kännas i skallen! Idag var första dagen jag verkligen kände mig riktigt mör när jag kom hem. Men å andra sidan har jag sovit alldeles för lite under par nätter och det inverkar självklart på orken, det kan man ju aldrig komma ifrån. Och att med aningen för lite sömn dessutom köra igång att plugga säger sig ju självt att det tar på krafterna!
Imorgon har jag dock sovmorgon och börjar först klockan tio - och den sovmorgonen kan jag tala om att jag tänker utnyttja maximalt! Nu ska jag försöka komma i säng i skaplig tid - det vill säga senast klockan tio - och sedan ligga till strax efter halv åtta imorgon bitti. Det kommer verkligen vara välförtjänt kan jag säga och förhoppningsvis kan jag återgå till skolan imorgon med nya krafter! Jag kommer då ha en föreläsning innan lunch och ska sedan vidare till Posten för att jobba extra under eftermiddagen. Jag blev erbjuden att jobba även på fredag, men avböjde att komma då. Dels behöver jag verkligen plugga, men kommer även få besök frampå eftermiddagen av min lilla mamma med sambo, så kände att jag behöver ägna tid och ork åt annat istället. Visserligen behöver jag egentligen pengarna, men det är inte det enda som gäller trots allt. Jag måste känna att jag orkar och framförallt hinner med skolan också...

Men psykologikursen har hittills överträffat alla förväntningar! Det är verkligen ett fruktansvärt intressant ämne och otroligt imponerande hur det mänskliga psyket fungerar.
Jag börjar nu bli klar med den första inlämningsuppgiften vi fått, där vi ska läsa boken Pillret som på ett bra sätt kartlägger historien kring psykoanalyser och psykofarmaka. Jag har verkligen suttit som klistrad med boken varje ledig stund sedan boken kom med posten i fredags eftermiddag. Ärligt talat har jag inte kunnat lägga boken ifrån mig, utan dragit den till mig så fort jag fått möjlighet och ork.
Så att fram till årsskiftet läsa 30 hp i psykologi känns verkligen lockande! Det kommer självklart bli tufft och påfrestande eftersom jag kommer läsa det parallellt med andra kurser, men det har jag helt enkelt bestämt mig för att fixa.
Astronomiska navigeringen börjar alltmer falla på plats, så jag kommer behöva lägga allt mindre energi på den kursen och istället lägga den på psykologin. När navigeringskursen väl är över, är målsättningen att jag ska ta tag i sluttampen av examensarbetet och lämna ifrån mig det.
Så nu börjar jag slutligen se ljuset i tunneln och slutet på skoltiden! Det ska bli så skönt när höstterminen är över och jag bara har min restpraktik kvar, som jag kommer ta efter helgerna. Då kommer det praktiskt kännas som att man är tillbaka i arbetslivet igen, även om jag kommer börja gå som elev ett tag. Men praktikerna har varit ett fantastiskt andrum under utbildningen och känts som att man varit tillbaka i yrkeslivet för ett tag.

Bilderna lånade från Fancylot, UU

Enligt ett datalagringsdirektiv från EU ska medlemsländerna lagstifta om att tele- och internetoperatörer är skyldiga att spara trafikdata om sina kunders kommunikation per telefon eller mejl. Syftet är att uppgifterna ska kunna användas av polisen när man utreder allvarliga brott. Sverige har hitills haft dispens, men nu hotar böter på miljonbelopp om inte lagen införs.
Data ska sparas i minst sex månader och högst två år och det handlar om så kallade "trafikdata" som ska lagras - alltså data som bland annat kan visa vem som kommunicerat med vem, när och hur detta skedde, liksom var de inblandade befann sig. Innehållet i samtal eller textmeddelanden får inte sparas enligt direktivet.
Detta må vara ett förslag som är bättre än FRA, där man ju tycks "scanna av" all internettrafik och systemet reagerar på vissa ord och uttryck.
Men även EU's förslag känns lite väl tilltaget! Även om jag, liksom de flesta andra, inte har något att dölja så känns det absurt att man kartlägga allas data- och teletrafik, liksom var man befinner sig?! Istället vore det bättre att säga att man ska ha rätt att begära att operatörerna lagrar denna information när någon väl är misstänkt för brott.
Det känns olustigt att man ska kunna kartlägga var jag till exempel är någonstans när jag inte är misstänkt för något. Den dag någon väl misstänks för brott ser jag inget problem i att man kan samla in dessa data. Detsamma ska givetvis gälla under utredningar där det inte finns någon specifik misstänkt, men det ska utredas vem som är skyldig till vad exempelvis.

Källor: DN 1, 2, 3, 4

Bilden lånad från Communica

Ikväll zappade jag lite bland kanalerna påTV och råkade av en slump hamna framför kvällens Debatt. Ikväll handlade det om burkans och niqabs vara eller icke vara i Sverige. Eller rättare sagt i yrkeslivet.
Personligen anser jag att det är något som knappt ens behöver diskuteras! Privat ska man kunna klä sig i vad som helst, men i yrkeslivet har vi vissa klädkåder och det får man rätta sig efter oavsett religion, läggning, hudfärg, livsstil... Jobbar jag i till exempel en affär, får jag inte ha uppseendeväckande piercingar, blotta groteska tatueringar, vara "extremt" klädd på annat sätt heller!
Jag skulle inte vilja komma som patient till ett sjukhus eller vårdcentral där någon i personalen har burka/niqab, jag skulle inte vilja lämna mina barn till ett dagis eller en skola där någon av lärarna har den typen av klädsel. Det har inget med rasism att göra utan helt enkelt med svenska sedvänjor och klädkåder som man får anamma om man bor här. När man sedan kommer hem är det fritt fram att bära burka eller niqab hur mycket man vill!
Tyvärr finns givetvis ett problem i sammanhanget. Skulle vi förbjuda burka/niqab på allmänplats och/eller arbetsplatser, finns risken att männen till dessa kvinnor kanske inte låter sina fruar gå ut alls - istället tvingas de stanna hemma helt och hållet istället. Så jag är skeptisk till ett förbud på allmän plats, men har att man ett visst yrke får man anpassa klädseln efter arbetet.
Men i Sverige är vi väldigt duktiga på att gasta om diskriminering i tid och otid. Men man måste skilja på diskrimering och funktionalitet/lämplighet respektive olämplighet. Ibland passar det sig heller inte med viss klädsel. Självklart skall det vara relevant till arbetet att exempelvis neka någon att ha burka, slöja eller vad det nu är man diskuterar - men då är det heller inte diskriminering.

Bilden lånade från Seattle Times

Idag kom jag fram till ett beslut som jag inte riktigt trodde för några veckor sedan. Men jag kände mig manad att inse både 7,5 hp Företagsekonomi/Ledarskap, 30 hp Psykologi och 6 hp astronomisk navigering blev övermäktigt. För den som inte är insatt i det nya högskolepoängssystemet kan jag förklara att 30 hp motsvarar en termins heltidsstudier.
Men när jag igår på allvar började gå igenom materialet till företagsekonomin, fick jag inse att det skulle bli övermäktigt att läsa 43,5 högskolepoäng under samma termin. Prioritet nummer ett är och förblir att klara astronomiska navigeringen och att ta sig vatten över huvudet med andra kurser känns snudd på idiotiskt. Samtidigt ser jag det hela som så, att 7,5 hp på halvfart - som företagsekonomin ligger på - kan jag trots allt läsa in parallellt med jobb eller praktiken under nästa termin.
Just ledarskap känns som något jag faktiskt läsa i någon utsträckning, jag inbillar mig att det kan vara meriterande när man väl söker jobb sen. Det ingår ytterst lite av det ämnet i sjökaptensutbildningen, trots att vi faktiskt är arbetsledare när vi kommer ut i arbetslivet.
Och under dagens föreläsning i astronomisk navigering var det många delar som föll på plats! Jag satt i torsdags och gick igenom gamla tentor och kände mig aningen nedslagen när jag insåg att det var massor jag inte förstod och hängde med på. Jag hade fram tills dess tyckt att fattat det hela rätt bra, men då kändes det plötsligt väldigt nedslående! Men efter dagens föreläsning känns det återigen rätt bra och jag kan kanske hoppas på ett godkänt på de kommande tentorna trots allt...

Bilden lånad från Herr G

Under många tusentals år har negern kunnat softa i värmen, käka lite bananer, våldta nån förbipasserande kvinna eller unge, slåss med andra negerhannar och äta upp dem, spela lite trumma, springa omkring lite, fånga nån antilop, käka lite bananer, knulla lite, berusa sig på jästa frukter eller örter, osv. Så har det hållit på under årtusendena utan att något evolutionärt tryck i form av miljöfaktorer har tvingat negern att utvecklas i en annan riktning.

Texten är hämtad från sverigedemokraten Per T K Wahlbergs blogg. Skrämmande läsning, eller hur?! Betänkas ska att partiet som Wahlberg företräder kan få plats i riksdagen efter valet den 19 september. Visserligen säger SD:s Björn Söder till Svt att:
-  Det som skrivits i bloggen är vansinnigt och står helt i konflikt med partiets värderingar. Sympatiserar man med detta hör man inte hemma i partiet. Partiets verställande utskott öppnade ett uteslutningsärende mot Per T K Wahlberg under förmiddagen. Vi fick in en skriftlig avsägelse från Wahlberg idag. Han är inte med i partiet längre.
Men en sak är absolut säker: ett parti som Sverigedemokraterna drar otvivelaktigt till sig en lång rad puckon med åsikter liknande Wahlbergs, det råder det inga som helst tvivel om!
Jag ögnade igenom en del av de andra inläggen på den aktuella bloggen - och i inlägg efter inlägg fortsätter Per att spy galla över invandrare och muslimer. Okej, jag håller absolut inte med om allt som står i Koranen - långifrån allt -, men när någon på detta sätt drar av alla i en viss folkgrupp över samma kam får det mig att se rött!! Jag tror inte alla inom Sverigedemokraterna sluter upp bakom dessa bisarra åsikter, men det är och förblir alldeles för många - dock är det inte alla som ger uttryck för dessa åsikter. Jag skulle vara mycket nyfiken på att höra hur jargongen går på SD:s partimöten!! Tyvärr tror jag inte detta parti är fullt så "rumsrena", som de vill ge sken av att de är. Själv hoppas jag innerligt att detta parti inte får särskilt många platser i vare sig kommun, riksdag eller landsting efter valet om ett par veckor!

Källor: DN 1, 2

Relaterade länkar: Dagen 1, 2, 3

Bilderna lånade från Jinge, Sjumilakliv

De flesta har väl vid det här laget hört talas om gruvolyckan Chile, där 33 gruvarbetare sitter fast efter att gruvan rasat. Man jobbar nu tydligen febrilt med att få upp dem, men de tycks inte få komma upp förrän någon gång kring jul...
Redan sedan första rapporterna kom om att det fanns levande kvar nere i gruvan, har jag själv följt det hela med stort intresse! Det måste ju kännas rent fruktansvärt att sitta därnere och bara vänta på hjälp - och dessutom veta att det kan ta månader innan man kommer upp!
Men alla kanske inte helhjärtat längtar upp till jordytan igen. För vid ett möte för anhöriga till de instängda gruvarbetarna var det plötsligt två kvinnor som anmälde sig som anhöriga till samme man: hustrun OCH älskarinnan, både fram till den tidpunkten helt ovetande om varandra.
Gruvarbetaren Yonni Barrios är nämligen gift med Marta Salinas sedan många år. Marta hade inte den blekaste aning om älskarinnan Susana Valenzuela, som det ju oftast är när någon är otrogen. Men Susana i sin tur hade inte heller en aning om att Yonni var gift - och de har haft en relation i fem års tid.
Men nu har sanningen krupit fram, sedan båda kvinnorna anmält sig som anhöriga till Yonni i samband med gruvolyckan.
Helt plötsligt får talessättet att "sanningen alltid hinner ikapp" en reell innebörd! Trots allt är det ju faktiskt så, att någon gång kommer sanningen fram - och ibland när man minst anar det. Och när Yonni kommer upp ur gruvan framåt jul, lär han säkert ha ett och annat att förklara... :-)

Källa: Expressen

När jag bodde i London, slogs jag av den lättillgänglighet som fanns där vad gällde alkohol. Det fanns att köpa i praktiskt taget varje matvaruaffär, liksom i en lång rad så kallade "Liguid stores" (små "spritbutiker" helt enkelt). Många butiker hade öppet dygnet runt och det var med andra ord väldigt lätt att komma över alkohol när man ville på dygnet.
Visst var det behändigt på många sätt; när jag ville köpa några öl eller en flaska vin, behövde jag aldrig gå iväg till ytterligare en affär för att köpa detta. Jag behövde bara knata iväg till "sprithyllan" på motsvarande Konsum när jag ändå handlade mat och välja det jag ville ha.

Men en sak insåg jag ganska fort! Nämligen att jag som många andra - även om det för min del inte ledde till några alkoholproblem - drack mer än vad jag gör hemma i Sverige.
Sprithyllorna stod strategiskt placerade strax intill kassorna och jag var med andra ord oftast tvungen att passera dessa hyllor på väg ut ur affären. Självklart blev det ett och annat impulsköp, man kunde ta lite öl eller vin även en vardagskväll - något som hör till undantagen här hemma.
Så självklart blir det givetvis ännu svårare för dem som har svårt att hålla sin alkoholkonsumtion på en sund nivå att göra detta när man kan köpa alkohol i praktiskt taget vilken butik som helst...
Läste just om en undersökning man gjort kring om vi skulle avskaffa Systembolaget i Sverige. Enligt den skulle det bli väldiga konsekvenser om Sveriges samtliga 8.000 livsmedelsbutiker skulle få sälja alkohol - vilket visserligen förmodligen inte skulle bli fallet om Systemet avskaffades, men det är intressant att leka med tanken ändå. Då skulle nämligen alkoholkonsumtionen öka med hela 37%. Det skulle dessutom inträffa 2.000 fler dödsfall, 20.000 fler våldsbrott, 6.600 fler rattfyllor och ge 11 miljoner fler sjukdagar om året. Det är ganska stora siffror - och dessutom rejäla kostnader för samhället, pengar som kan användas långt mycket bättre.
För min del tycker jag "vinsten" att kunna köpa alkohol i till exempel matvaruaffären är alldeles för liten om man jämför med vad konsekvenserna skulle bli om avskaffade Systembolaget. En sådan stor uppoffring är det trots allt inte att gå till en affär extra när man vill köpa alkohol. Dessutom har ju Systembolaget ett sortiment som få butiker skulle kunna konkurrera med! Förmodligen skulle det bli svårare att få tag i "uddare" sorter och märken, som det förmodligen inte skulle löna sig för många butiker att ha på lager eller ens beställa hem vid behov. Så nej, för min del vill jag inte se att man avskaffar Systembolaget! Det är snarare något jag anser man ska behålla... :-)

DAG 1 SVT 1

Bilden lånad av Eddie